I den här artikelserien har vi konstaterat att regelverket för läkemedelsutveckling medför en tidskrävande och kostsam utvecklingsprocess. I denna tredje del i serien tittar vi därför närmare på dagens rigida regelverk för läkemedelsutveckling, hur det har tagit form samt dess implikationer för bolagen. 

I de första två delarna av denna artikelserie har det framgått att utveckling av nya läkemedel är en lång process som medför höga kostnader. Stora delar av kostnaderna beror på misslyckade kliniska prövningar, som ofta kan härledas till att läkemedelskandidater inte lyckats uppnå de hårda säkerhetskrav som fastställts av Food and Drug Administration (FDA) i USA och European Medicines Agency (EMA) i Europa.  

I den här artikeln kommer vi att göra en kort resa genom det senaste seklet och hur det har format dagens regulatoriska regelverk.

Läs även:
Läkemedelsutveckling del I – De fyra stegen
Läkemedelsutveckling del II – Utmaningarna
Läkemedelsutveckling del IV – Att göra behandlingar tillgängliga
Läkemedelsutveckling del V – Framgången med särläkemedel 

Farmakovigilans under 1900-talet

I syfte att säkerställa att nya läkemedel inte är skadliga för människor införde tillsynsmyndigheterna säkerhetsövervakning av läkemedel – s.k. farmakovigilans.  

Det moderna regelverket för farmakovigilans tog huvudsakligen form efter två katastrofala incidenter under 1900-talet. 1937 ledde en behandling baserad på sulfanilamid, som hade utvecklats utan några säkerhetstester, till förgiftning av fler än 100 personer i USA. Året därpå antog den amerikanska regeringen 1938 Food, Drug, and Cosmetic Act, som krävde djurförsök eller cellodlingsexperiment på läkemedelskandidater för att bevisa att kandidaten var säker att använda innan man genomförde tester i människa.  

På 1950-talet inträffade nästa incident. Det starkt lugnande medlet talidomid (i Sverige salufört under varumärket Neurosedyn) – som hade producerats i Tyskland för att bekämpa graviditetsillamående – orsakade att fler än 10 000 barn föddes med missbildningar. Som ett resultat av detta grundades Committee on the Safety of Drugs (CSD) i Storbritannien år 1963.  

I USA antogs 1962 Drug Amendments Act som gjorde det möjligt att ansöka om nya läkemedel genom en s.k. New Drug Application (NDA). Lagändringen banade väg för dagens krav på att först bevisa ett nytt läkemedlets effekt och säkerhet för FDA innan det kan godkännas för användning av patienter.  

En liknande bestämmelse antogs av den Europeiska Gemenskapen (sedermera Europeiska Unionen, EU) år 1965 för att säkerställa säkerheten hos nya läkemedel. Beslutet följdes av två banbrytande direktiv, som båda fastställdes år 1975, vars syfte var att skapa en gemensam europeisk läkemedelsmarknad och underlätta distributionen av innovativa läkemedel till patienter i hela Europa. 

Särläkemedelslagen

På 1980-talet fick ytterligare en lag en enorm inverkan på läkemedelsutvecklingen. Antagandet av Drug Amendments Act hade lett till längre utvecklingstider och ökade läkemedelskostnader som sedermera behövde ersättas. Läkemedelsbolagen svarade med att fokusera på vanliga sjukdomar för att maximera FoU-produktion och vinst, vilket ledde till att sällsynta sjukdomar till stor del ignorerades. Detta är anledningen till att de började kallas för “föräldralösa” sjukdomar, eller Orphan diseases.  

Efter intensiva påtryckningar från lobbyister antog den amerikanska kongressen särläkemedelslagen, Orphan Drug Act, 1983 i syfte att uppmuntra läkemedelsutvecklande bolag att fokusera mer på sällsynta sjukdomar. Lagen innebar skatteincitament, förstärkt patentskydd, marknadsföringsrättigheter samt subventioner för klinisk forskning för bolag som utvecklar läkemedel riktade mot sällsynta sjukdomar.  

Först år 2000 följde EU efter USA och inrättade Committee for Orphan Medicinal Products (COMP). Läkemedel som utvecklas enligt COMP erhåller motsvarande incitament i Europa som de får genom Orphan Drug Act i USA, bortsett från skattelättnaderna. COMP kräver också att läkemedlen ska riktas mot allvarliga medicinska tillstånd för vilka det saknas alternativa behandlingar på marknaden. Dessa specifika krav tillämpas inte av FDA, vilket gör det lättare att få särläkemedelsbeteckning – eller Orphan Drug Designation – i USA. 

Utformning av strikta riktlinjer

Under årens lopp har de ledande regulatoriska myndigheterna fastställt strikta riktlinjer för läkemedelsutveckling. Riktlinjerna uppdateras ofta i takt med att nya utmaningar inom läkemedelsutveckling uppstår, och huvuddragen i regelverket består idag av följande aspekter:

• Både FDA och EMA har detaljerade riktlinjer för god farmakovigilanspraxis (GVP) som ska se till att nya läkemedel är säkra och inte orsakar allvarliga biverkningar hos människor. Dessa riktlinjer gäller från idé-stadiet till och med den period då det färdiga läkemedlet saluförs efter marknadsgodkännande.
   
• God laboratoriesed (Good laboratory practice, GLP) är en uppsättning riktlinjer som gäller under upptäcktsfasen och de prekliniska utvecklingsfaserna. Regelverket syftar till att säkerställa säkerheten och effekten av alla kemikalier eller biologiska substanser som testas. Samtliga substanser måste bevisas vara säkra inte bara för människor utan också för djur och miljö.
  
  
• God klinisk sed (Good clinical practice, GCP) avser specifikt kliniska prövningar, där de frivilliga testpersonernas säkerhet är huvudprioritet. Grunden för GCP härrör från “Nürnbergkoden” som inrättades efter Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget. I en av dessa rättegångar åtalades nazistiska läkare bl.a. för krigförbrytelser och brott mot mänskligheten för de övergrepp de begått mot patienter som ingick i kliniska experiment. GCP omfattar idag de internationella etiska och vetenskapliga standarder som krävs för en korrekt utformning och genomförande av kliniska prövningar.

• God tillverkningssed (Good manufacturing practices, GMP) kräver att produkter konsekvent produceras och kontrolleras enligt högt satta kvalitetsstandarder, utformade för att minimera riskerna i all läkemedelsproduktion.
   
• God distributionssed (Good distribution practice, GDP) säkerställer att läkemedel som distribueras i grossistledet håller rätt kvalitet och integritet genom hela leveranskedjan.

Bara toppen av isberget

Ovan nämnda riktlinjer utgör ett litet men viktigt urval av det regelverk som omger läkemedelsutveckling. I nästa del i denna artikelserie kommer vi att undersöka några av de modernare regelverken som – för att bemöta de allt längre utvecklingstiderna – syftar till att påskynda utvecklingsprocessen. Målet är att snabbare få ut effektiva läkemedel på marknaden och se till att patienter med akuta behov får tidigare tillgång till behandling. 

Prenumerera på BioStocks nyhetsbrev