Fusioner mellan läkemedelsbolag riskerar att påverka de berörda bolagens innovationskraft negativt, något som varit känt sedan tidigare. Ytterligare en negativ effekt av samgåenden visar sig nu vara att även  konkurrenternas vilja att spendera pengar på forskning och utveckling minskar, vilket dämpar innovationen och i slutänden riskerar leda till att livsviktig forskning aldrig blir av. Detta hävdar forskare vid Düsseldorf Institute for Competition Economics (DICE) i en artikel i Harvard Business Review. Fusionerna tar bort fokus från vetenskap och forskning, till förmån för logistiska beslut, uppsägningar och liknande organisatoriska förändringar. I denna ekvation står patienterna på sikt som förlorare, medan vinnarna är de kortsiktiga investerarna.

Fusionerande läkemedelsbolag minskar vanligen utgifterna på forskning och utveckling (FoU) efter ett samgående, vilket delvis kan förklaras av att kostnadsbesparingar görs genom att man koordinerar labbens verksamheter. Att läkemedelsfusioner minskar innovationskraften är dock känt sedan tidigare, skriver forskarna i Harvard Business Review. Mer överraskande är de empiriska bevis som nu pekar på att även de samgående företagens konkurrenter spenderar mindre på forskning och utveckling efter sammanslagningen. Därför blir både industrikonkurrens och innovation totalt sett mindre dynamisk, i ett slag.

Forskarna vid DICE har studerat fusionerande läkemedelsbolag ur ett konkurrensperspektiv: hur de marknadsförda produkterna och bolagens pipelines påverkas av överlappande verksamheter av en sammanslagning. Man analyserade 65 bolagsfusioner inom läkemedelsindustrin och jämförde bolagen före och efter sammanslagningarna. I kontrast mot detta ställdes bolag som utvecklar läkemedel i liknande terapiområden, men som inte slagits samman.

Våra fynd visar tydligt att forskning och utveckling samt patentering inom de fusionerande bolagen minskade avsevärt efter en fusion, jämfört med den interna aktiviteten i bolagen före fusionen, säger artikelförfattarna Justus Haucap och Joel Stiebale i Harvard Business Review.

Fusionerna ger negativa följdeffekter för hela industrin
Att de fusionerande bolagen påverkas är inte oväntat menar författarna, eftersom de förvärvande bolagen ofta siktar in sig på konkurrerande bolag med liknande läkemedelspipeline i syfte att stärka sina positioner inom specifika marknadssegment. Men forskarna kunde samtidigt konstatera att även konkurrenternas patentering och utgifter för forskning och utveckling minskade med så mycket som 20 procent, inom fyra år efter en genomförd fusion. Av detta drar forskarna slutsatsen att fusioner mellan läkemedelsbolag minskar innovationskraften avsevärt på marknaden i sin helhet. I de uträkningar som gjorts kvantifierades antalet patent och utgifter för FoU, med slutsatsen att innovationsproduktionen i de fusionerande bolagen minskade med i genomsnitt mer än 30 procent, och med 7 procent hos de konkurrerande bolagen. Totalt sett minskar alltså konkurrensen ju färre aktörerna är på marknaden – och desto mer urvattnad blir den explorativa läkemedelsforskningen.

Kortfristiga vinster byts mot utebliven forskning och uppsägningar
Lönsamheten, å andra sidan, ökade efter fusionerna, inte bara hos de sammanslagna bolagen utan även hos konkurrenterna. För de fusionerande bolagen kan detta bero på kostnadsbesparingar och integration av affärsområden, medan de icke fusionerande bolagen ökade sina intäkter på grund av ökad försäljning. Bolagen ser alltså ut att göra vinster på sista raden, inte enbart genom fusioner utan även uppköp av mindre bolag, men samtidigt skadas bolagens egna och branschens möjligheter att på lång sikt att ta fram fler läkemedel, som i sin tur också hade kunnat påverka försäljningen positivt. De besparingar som görs på FoU är således inte bara ett positivt resultat av effektivitetsvinster – priset man samtidigt betalar är risken för nedlagda forskningsanläggningar, avslutade läkemedelsprogram och friställda forskare.

Spin-outs och avyttrande av perifiera projekt
Nick Bosanquet, professor emeritus i hälsopolitik vid Imperial College London pekar i en intervju med Pharmaceutical Technology på de stora innovationer som utvecklades av industrin under 80- och 90-talen och de positiva effekter de har haft på folkhälsan. Den fortsatta konsolideringen har dock, menar han, gjort att branschen slutar att utveckla läkemedel för massanvändning i primärvården, och fokuserar på läkemedelsterapier för mindre patientbaser som är billigare och snabbare att ta igenom läkemedelsmyndigheternas godkännandeprocesser.

Danska Saniona ett gott exempel
Bosanquet framhåller att fler bolag istället borde ändra kurs och göra avyttringar av projekt man inte är expert inom, skapa spin-outs, separata företag som kan få stöd från moderbolagen men bibehålla den konkurrensfördel som ett litet, forskningscentrerat team besitter som oberoende, börsnoterat bolag, och sedan ge forskare och chefer aktieposter – ett enligt honom beprövat sätt att skapa mer dynamik. Ett högaktuellt exempel på detta på den svenska marknaden är danska Saniona, ett bolag som kan bocka av att ha genomfört samtliga dessa strategier i sin affärsmodell.

Ökat tryck om lönsamhet från investerarna
I en artikel i Fortune från 2015, The real reasons for the pharma merger boom – ges ytterligare förklaring till varför de stora läkemedelsbolagen fusionerar, förvärvar mindre bolag, gör split-ups, genomför fientliga uppköp eller säljer av långsamt utvecklande eller tidiga läkemedelsprojekt: De ökande kraven på lönsamhet från aktieägarna.

Många läkemedelsbolag anser, enligt Fortune, att förvärv är det enda sättet att hålla hålla intäkterna på en växande nivå i enlighet med investerarnas förväntningar. Och givet hur riskfyllt och tidsödande det är att ro i land ett komplext genombrottsläkemedel idag, är det ofta billigare för ett företag att förvärva nästa blockbusterläkemedel från en mindre aktör än att utveckla det i egen regi. 2015 var ett intensivt fusionsår, vilket berodde på låga räntor som gjorde kapital billigt för företag som Allergan och Mylan, vilka finansierade sina förvärv genom lån. I detta läge, skriver Fortune, kunde vissa seriemässiga läkemedelsuppköpare förhandla fram uppköpsavtal på några timmar, förutsatt att förvärvsobjektet ifråga var villiga att låta sig säljas. Det låter inte speciellt genomtänkt, sett ur ett forskningsperspektiv. Samtidigt har omsättningstillväxten dämpats hos många bolag under de senaste åren, varför många har fått svårt att motivera varför man ska lägga stora summor på att utveckla nästa blockbusterläkemedel in-house, från preklinik till marknadsgodkännande.

Som en följd av sannolikheten att ett förvärv kommer att öka omsättningstillväxten och därmed trycka upp aktiekursen, har läkemedelsföretag som Gilead Sciences och Teva pressats av sina aktieägare att göra fler uppköp. Enbart rykten om ett förestående uppköp eller en fusion får som bekant aktiekurserna i endera eller bägge bolagen att stiga, beroende på hur marknaden bedömer affärsvärdet. Fortune nämner Horizon Pharma som under 2014-2015 förvärvade tre konkurrenter och vars aktiekurs ökade med 250 procent på några månader. Efter dessa affärer menade bolaget att förvärv är en minst lika viktig komponent i affärsmodellen som egen forskning och utveckling.

De stora förlorarna är patienterna
Med tanke på den strategiska betydelsen av att ha en hälsosam pipeline av nya innovativa läkemedel som når marknad, borde konkurrensmyndigheterna kanske inte enbart titta på hur konkurrensen påverkas av fusioner enligt gällande antitrustbestämmelser, utan även på hur den innovativa läkemedelsforskningen i stort påverkas av ett samgående. De effektivitetsvinster och administrativa synergier som kan komma av förvärv och fusioner leder till eliminering av forskningsanläggningar, program och forskare. Och när pengar skall sparas så lägger läkemedelsbolagen så klart hellre ned ett aldrig så spännande forskningsprogram i preklinisk fas, än ett som ligger nära marknad. De stora förlorarna är patienterna och på det stora hela, världshälsan.

De minsta läkemedelsbolagen – forskningens ryggrad
I de minsta utvecklingsbolagen, varav många extremt lovande finns på den svenska börsen – har många en uttalad affärslogik att avyttra läkemedelsprojekt efter vissa uppnådda milstolpar, exempelvis en positiv fas I eller II-studie. Samtidigt har man dock en extrem uthållighet och högt fokus på forskningen. De flesta av dessa bolag har varken lust eller råd att lägga ned ett forskningsprojekt som kostat höga summor att utveckla, för att en konkurrent lägger ned ett motsvarande projekt. Med andra ord vore det vanskligt att extrapolera det resonemang som förs av forskarna vid Düsseldorf Institute for Competition Economics (DICE), till att omfatta även små utvecklingsbolags innovationskraft.

De små läkemedelsbolagen, och de blivande bolag som ännu bara är tidiga embryon i universitetens labb, utgör ryggraden i framtidens forskning, och de är därför ofta också mycket intressanta som investeringsobjekt. Risken är ofta hög, men det är även utväxlingspotentialen på satsat kapital. Här spelar det självklart även roll att man ofta har en mer gynnsam patentsituation jämfört med de större bolagens storsäljande läkemedel som går mot ”the patent cliff” och väntande konkurrens från generikaläkemedel. Innovation är inget man tummar på i grundforskningen, den är en förutsättning för att komma vidare.

Små, smidiga bioteknikbolag och universitetslaboratorier med djärva FoU-visioner kan bidra till att fylla det innovationstomrum som fusionerande bolag lämnar efter sig. Men att bygga detaljerad kunskap kräver tålamod och pengar, varför de mest lovande projekten inte sällan köps upp, ibland för en mindre säker framtid. Och därmed är cirkeln sluten. Det finns såklart en mångfald av exempel även på lyckade fusioner. Ett lovande exempel som BioStock följer med stort intresse är transplantationsbolagen Xvivo Perfusions och konkurrenten Vivoline Medicals samgående, där förutsättningar finns för att fusionen kommer att medföra fördelar för både forskning, affärsutveckling och de bägge bolagens aktieägare.

Trots risken för att innovationen i branschen kan bli lidande av fusioner, bör man ha all respekt för att ett litet bolags ledning och aktieägare ser en försäljning eller utlicensiering av delar av ett bolags pipeline som ett hett eftertraktat mål. Utan dessa affärer skulle ett oräkneligt antal forskningsprojekt aldrig ha kommit längre än preklinik. Här har Big Pharma en viktig roll att spela, eftersom de mindre bolagen inte kan bära upp de extrema kostnader som läkemedelsutveckling trots allt medför.

Läs artikeln i Harvard Business Review här

Läs även: Världens mest innovativa bolag finns inom Life Science

Prenumerera på BioStocks nyhetsbrev