IBS – en underbehandlad sjukdom
Med en prevalens på 11 procent räknas IBS till en av världens vanligaste sjukdomar. Även om sjukdomen är ofarlig så har den stor inverkan på den drabbades livskvalitet och leder till höga samhällskostnader. I dag saknas effektiv farmakologisk behandling för IBS, men forskning inom fältet pågår alltjämt med hopp om att lösa gåtan och nå ett genombrott.
IBS, som är en förkortning av engelskans irritable bowel syndrome, har en prevalens på hela 11 procent. Detta motsvarar ungefär en miljard drabbade världen över. IBS är därmed en av våra absolut vanligaste folksjukdomar. Symptomen, som framförallt består av buksmärta/obehag och avföringsrubbningar, kan vara socialt handikappande för individen. Dessutom medför de höga samhällskostnader i form av vårdkonsumtion, nedsatt arbetsförmåga och sjukskrivning.
Läs även:
Behandling av IBS – ett genombrott runt hörnet?
Vad är IBS?
IBS – som också kallas irritabel tarm eller colon irritable – är en kronisk sjukdom med ett skovvist förlopp, som innebär att symptomen förbättras och förvärras i perioder. Utöver avföringsrubbningar och smärta, är sjukdomen ofta karaktäriserad av att stress och viss mat såsom fermenterbara kolhydrater ökar besvären. IBS är en funktionell sjukdom, vilket innebär att det inte går att påvisa några molekylära eller strukturella förändringar i tarmen. Däremot är det fastlagt att sjukdomen innebär en störning både i tarmens motorik och känsel samt signalering till och från hjärnan.
Men vad innebär egentligen IBS för patienten? Först krävs några ord om matsmältningen. För att föda ska transporteras i rätt riktning och hastighet genom tarmen så behöver muskler i mag-tarmväggen omväxlande dras samman och slappna av, vilket sker med hjälp av hormoner och nervsignaler. Magen har nämligen ett eget nervsystem med över 100 miljoner nervtrådar som till stor del arbetar självständigt, men som även står i direkt förbindelse till hjärnan och reagerar på samma kemiska signaler, däribland serotonin. Vid IBS är motoriken i såväl tunntarmen som tjocktarmen antingen för kraftfulla, för svaga eller okoordinerade.
IBS finns därmed i tre olika varianter;
- Svag tarmrörelse som leder till långsam tarmpassage och förstoppning (IBS-C)
- Kraftig tarmrörelse som leder till diarré (IBS-D)
- Okoordinerad och ineffektiv tarmrörelse som leder till ett växlande mellan förstoppning och diarré (IBS-M)
Bakomliggande faktorer
Det har länge funnits frågetecken kring huruvida de patologiska mekanismerna vid IBS är psykologiska eller biologiska. Kunskapsbristen bär troligen ett stort ansvar i att vi, trots den höga ekonomiska bördan och den enorma marknaden, ännu saknar effektiva behandlingar för sjukdomen.
Den senaste tidens forskning har dock lett till en större klarhet i de riskfaktorer som är förknippade med sjukdomen. I likhet med många andra folksjukdomar har orsaken visat sig vara multifaktoriell. Bidragande faktorer är framför allt stress och störd hjärn-tarmaxel, tarminfektion samt förändrad mikrobiota. Det är dock inte helt klarlagt hur dessa faktorer samverkar.
Obalanserad mikrobiota
Vår mage härbärgerar ungefär ett kilo tarmbakterier – mikrobiotan. Dessa är involverade i matsmältningen och utsöndrar metaboliter som antingen är skadliga eller främjande för tarmen. Förenklat kan man alltså säga att bakterierna är ”goda” respektive ”onda”.
En stark riskfaktor för att utveckla IBS är tarminfektion orsakad av bakterier som Campylobacter eller Escherichia coli. När sjukdomen uppstår efter en infektion kallas den postinfektiös IBS (PI-IBS). Tarminfektion kan orsaka IBS-besvär dels genom ett skifte i mikrobiotans uppsättning där onda bakterier får ett övertag – så kallad dysbios. Detta påverkar tarmmiljön negativt och kan orsaka gallsaltsmalabsorbtion och medföljande diarré.
Dessutom har studier visat att 38 procent av patienterna testas positivt för SIBO (small intestinal bacterial overgrowth), som innebär en överväxt av mikrober i tunntarmen. Detta stärker tesen om dysbios som bidragande orsak till IBS.
Därtill har forskning visat att dysbiosen som ofta följer vid PI-IBS kan resultera i en överrepresentation av vissa immunceller i tarmen. Dessa kan, genom att utsöndra pro-inflammatoriska ämnen, reta nervcellerna i området och göra dem extra känsliga för stimuli, såsom mekaniskt tryck från föda. Detta utgör en delförklaring till varför smärta/obehag är ett utbrett symptom vid IBS.
En stressrelaterad sjukdom
En annan starkt bidragande orsak till IBS är stress, som påverkar mag-tarmkanalen på flera sätt. Bland annat blir stresshormoner utsöndrade i magtarmkanalen, vilket påverkar bakteriers tillväxt genom att vissa goda bakterier, såsom Lactobacillaceae, minskar i antal. Dessutom medför stress att blodflödet till magen minskar vilket ger en lägre syresättning av tarmslemhinnan – där många bakteriearter huserar – något som också påverkar mikrobiotan negativt.
Vidare har stress inflytande på neurotransmittorn serotonin. Serotonin har en roll i att både reglera tarmmusklernas rörelse, samt är en viktig del i tarmens sensoriska signalering som sker genom hjärn-tarmaxeln. Vid IBS är signaleringen av serotonin förändrad i både hjärna och tarm, med förhöjda nivåer vid IBS-D och PI-IBS, samt lägre nivåer än normalt vid IBS-C.
Stress är som bekant en konstant faktor i många moderna människors liv, vilket är problematiskt i många avseenden. I relation till IBS innebär det att sjukdomsprevalensen knappast lär minska i närtid. Istället är det troligt att behovet av en effektiv behandling snarast kommer att öka framgent.
Ett genombrott i IBS-behandlingen?
Forskningen kring behandlingar av IBS har inte nått samma framgång som exempelvis IBD (inflammatory bowel disease), till stor del på grund av ett lågt investeringsintresse. Sannolikt är svårigheterna att attrahera kapital till fältet kopplade till de tidigare informationsluckorna avseende sjukdomspatologin. Dagens förbättrade kunskapsläge i kombination med marknadsstorleken utgör dock betydande incitament att ta fram effektiva behandlingar mot sjukdomen. Mycket riktigt har det börjat röra sig inom fältet – vilket går att läsa mer om nedan:
Behandling av IBS – ett genombrott runt hörnet?
