Diabetikers egna stamceller kan frisätta insulin visar ny forskning
Forskare vid Washington University School of Medicine och Harvard University har lyckats ta fram insulinalstrande celler i möss genom att använda stamceller från typ 1-diabetespatienter. Metoden, som fungerar genom ett kirurgiskt implantat under huden, kommer nu att finslipas och genomgå ytterligare tester innan försök på människor inleds.
Diabetikers egna stamceller som vapen mot sjukdomen
De insulinfrisättande celler som forskarna nu har tagit fram via stamceller från patienter med typ 1-diabetes liknar normala betaceller. Eftersom dessa patienter inte kan producera insulin, måste de ta insulininjektioner för att hålla blodsockret i schack.
En av forskarna, professor Jeffrey R. Millman, säger i en kommentar att cellerna de har tillverkat “kan känna närvaron av glukos och utsöndra insulin som svar” samt att “betacellerna är mycket bättre på att kontrollera blodsockret än vad diabetespatienter själva kan.” Han menar att om man kan ersätta skadade celler med nya betaceller i bukspottskörteln – vars främsta funktion är att lagra och frigöra insulin för att kontrollera blodsockret – skulle patienter med typ 1-diabetes teoretiskt kunna sluta ta sina insulininjektioner.
Tidigare lyckade försök under 2016
Lyckade försök att skapa insulin har tidigare gjorts vid Salk Institute i Kalifornien, publicerat i april i Cell metabolism, där stamceller från friska personer utan diabetes användes för att skapa insulin. Men i denna studie använde sig forskarna alltså av betaceller från diabetespatienterna för att se om de kunde erhålla samma resultat. Vilket man nu har lyckats med.
Forskningen är enligt professor Millman lovande, men fler tester behövs för att säkerställa att stamceller från diabetespatienter inte ger oönskade effekter såsom exempelvis tumörer, något som dock inte har skett i dessa försök i möss.
Läs mer om studien i Nature.
Om diabetes typ 1 och 2
Diabetes är en sjukdom som beror på icke-fungerande betaceller i bukspottkörteln. Typ 1-diabetes är ett tillstånd där cellerna faktiskt dör, medan typ 2 innebär att dessa celler inte svarar på läkemedel avsedda att kontrollera dem. Gemensamt för bägge tillstånden är att diabetikernas betaceller inte frisätter tillräckligt med insulin för att reglera blodsockret.
