Kopplingen mellan sömnproblem och diabetes klarlagd
Sömnhormonet melatonin försämrar insulinfrisättningen hos personer med en vanlig genvariant, vilket kan förklara varför risken för typ 2-diabetes är större hos nattarbetare eller personer med sömnbesvär som bär denna riskgen. Detta visar ny forskning vid bl.a. Lunds universitet som har publicerats i tidskriften Cell Metabolism.
Forskarnas upptäckt visar att en vanlig gen, MTNR1B, som var tredje människa bär på i kombination med hormonet melatonin som utsöndras i mörker, kan bidra till uppkomsten av typ 2-diabetes. Personer med genen har en försämrad insulinproduktion vilket leder till en förhöjd koncentration av socker i blodet när det kombineras med melatonin. Även om många gener samverkar i sjukdomsbilden, är det nu klarlagt varför metabola sjukdomar som diabetes oftast drabbar nattarbetare och personer med sömnproblem.
Melatonin är ett naturligt förekommande hormon som bidrar till att upprätthålla vår dygnsrytm, och mängden melatonin varierar under dygnet beroende på vilket ljus vi utsätter oss för. Nivån ökar vid mörker och är som högst på natten, därför kallas melatonin ofta ”mörkrets hormon” och används bland annat som sömnmedel och för att förhindra jet-lag.
Den aktuella studien som utfördes i samarbete med universitetet i Helsingfors, visar att en känslighet i bukspottskörteln för den insulinhämmande effekten av dygnsrytmhormonet melatonin beror på en förändrad melatoninreceptorgen som är en känd riskfaktor för typ 2-diabetes. Att cellerna blir känsligare för melatonin och att förmågan att frisätta insulin försämras, beror på att halten av receptorn för melatonin på insulincellens yta ökar.
När man sover frisätter bukspottskörteln (pancreas) mindre insulin, men hur mycket skiljer sig från person till person. Nu har forskarna alltså kunnat visa att många ovetandes kan vara bärare av en genvariant i melatoninreceptorgenen MTNR1B där effekten på melatonin är förstärkt.
I den nya studien har forskarna undersökt hur friska personer med gentypen påverkas av melatonin. 23 personer med riskgentypen och 22 personer utan genen ingick i studien i vilken de under tre månader fick ta sömnhormon på kvällen. De som bar på riskgenen hade en lägre halt av insulin, och medan koncentrationen av socker i blodet var högre hos alla efter behandlingen, var den särskilt hög hos dem med riskgenen.
Typ 2-diabetes – en polygenetisk sjukdom
Storskaliga studier har tidigare identifierat över 100 gener relaterade till en ökad risk att utveckla typ 2-diabetes. En av dessa riskfaktorer är en förändring i MTNR1B, som alltså 30 procent av befolkningen bär på. Det är känt att MTNRIB-receptorn gör cellerna känsliga för melatonin, men forskargruppen med Hindrik Mulder och Leif Groop i spetsen ville undersöka vad denna genvariant hade för effekt på bukspottkörtelns funktion.
Skiftarbete kan vara olämpligt för människor med riskgenen
Att sömnhormonet melatonin försämrar insulinfrisättningen hos personer med en vanlig genvariant, kan förklara varför risken för typ 2-diabetes är större hos till exempel nattarbetare eller personer med sömnbesvär, menar professor Hindrik Mulder som också förutspår att sjukvården i framtiden kan skräddarsy behandlingar utifrån patientens genkarta.
– Det kan därför vara mindre lämpligt för personer som är bärare av riskgenen att arbeta skift. Dels kommer då melatoninivån troligen att bli högre samtidigt som effekten förstärks. Det finns ännu inget vetenskapligt stöd för detta, understryker Hindrik Mulder i en kommentar, och tillägger att “det borde studeras i framtiden mot bakgrund av våra nya resultat”.
Om man vet att man har diabetes typ-2 i släkten menar Mulder att man bör vara ute mycket i dagsljus, undvika nattarbete, låta bli att regelmässigt ta melatonin som sömnmedel samt fundera över lämpligheten att använda läsplattor alltför sent på kvällen.
Läs artikeln här.