Translationell forskning innebär att problem som identifierats i sjukvården, t.ex. vid behandling eller diagnostik av viss sjukdom, ligger till grund för pre-klinisk forskning och utveckling, med målet att resultaten snabbt ska kunna tillämpas i vården i form av förbättrade diagnostik- eller behandlingsmetoder. Begreppet började användas under 2000-talet, men företeelsen som sådan är inte ny. Fokus på translationell forskning har blivit allt viktigare, något som bland annat fördelningen av Cancerfondens forskningsanslag, som presenterades idag, ger en tydligt vink om. I år delar man ut 396 miljoner kronor till svensk cancerforskning, varav hela 29 procent går till projekt som överbryggar grundforskning och klinisk forskning, det vill säga translationell forskning. Uppsalabaserade DexTech Medical är ett av många bolag som jobbar för att överföra nya forskningsrön till mätbar nytta för cancersjuka patienter, och BioStock bad vd Anders R Holmberg berätta vilken roll translationell forskning spelar i bolagets verksamhet.

Translationell forskning innebär i den bästa av världar att experimentella forskningsupptäckter snabbt kan överföras till reell patientnytta och att kliniska resultat ligger till grund för ytterligare förbättringar i vården. Syftet med den translationella forskningen är alltså att överföra kunskap från vården till laboratoriet och åter till patienterna, för att där göra konkret nytta. I den överföringsprocessen ingår även att identifiera och sammanföra individer med relevanta kompetenser och hitta vägar för dem att tillsammans arbeta långsiktigt för att nå målet. Det handlar således inte bara om en kunskapsöverföring, utan även om formerna för samarbetet för att nå dithän.

Cancerfonden premierar translationell forskning
I år delar Cancerfonden ut 396 miljoner kronor till svensk cancerforskning och projektanslagen fördelas enligt följande:

  • 48 procent till grundforskning, d.v.s. forskning som berör cancerns grundläggande mekanismer och därmed har bärighet för samtliga kliniska forskningsinriktningar.
  • 29 procent till translationell forskning – forskning som överbryggar grundforskning och klinisk forskning.
  • 13 procent till klinisk forskning, d.v.s. forskning genom studier på patienter.
  • 7 procent till epidemiologisk forskning – forskning kring sjukdomsorsaker och riskfaktorer.
  • 4 procent till vårdforskning – forskning om prevention, vård och rehabilitering

Två olika sätt att se på translationell forskning
På senare år har den translationella forskningen kommit att delas upp i två synsätt: den ena definitionen avser när forskningsprocessen innefattar det vetenskapliga genombrottet i preklinisk fas och dess överföring till praktisk patientnytta, den andra avser det moment i processen när man först kan överföra påvisad nytta för begränsade patientgrupper till att omfatta samtliga patienter som skulle kunna dra nytta av en behandling. Det senare synsättets framväxt kan förklaras av att man trots medicinska landvinningar inte alltid lyckas nå ut brett till de stora patientgrupper som teoretiskt skulle kunna ha nytta av behandlingen.

Resursbrist och okunskap hindrar utvecklingen
Något som kan utgöra ett hinder för den patientnära forskningen som utgår från patienters hälsosituation, är det begränsade svängrummet i svenska sjukvårdsorganisationer när det gäller att tillåtas driva utveckling av nya behandlingsmetoder. Möjliga orsaker till detta kan vara brist på resurser eller helt enkelt en okunskap från politiker och beslutsfattare om de mervärden som ett mer tillåtande synsätt skulle kunna leda till. I många andra länder finns translationsprogram på plats i syfte att möjliggöra att forskningsresultaten kan användas i större utsträckning i de berörda verksamheterna. Även i Sverige är en ökad andel av implementerade forskningsresultat viktigt för att använda våra gemensamma samhällsresurser mer effektivt och för att förbättra metoderna inom vård och omsorg.

Anders R Holmberg, vd DexTech Medical.

Anders R Holmberg, vd DexTech Medical.

Anders R Holmberg, vd DexTech Medical AB. Hur ser din definition av translationell forskning ut? 

– Jag definierar translationell forskning som målmedveten förädling av pre-kliniska forskningsresultat för att nå klinisk forskning och kliniska studier där nya behandlingskoncept prövas som bidrar till ökad patientnytta.

Vilka förutsättningar anser du måste finnas för att man ska dra mesta möjliga nytta av den translationella forskningen?

– Det måste finnas en optimal projektföring och rätt medarbetare. Med optimal projektföring menar jag att man utgår ifrån en tydlig plan som innefattar tidsramar, mål och delmål och med stor passion arbetar för att försöka följa den lagda planen. Och rätt medarbetare är helt enkelt individer med olika relevanta kompetenser som tycker om att jobba tillsammans och har en bra personkemi.

Vilken betydelse har translationell forskning i DexTech Medicals utvecklingsarbete och för möjligheterna att snabbare överföra era forskningsrön till konkret nytta för cancersjuka patienter?

– Jag skulle säga att translationell forskning är vår specialitet, främst tack vare att vi har en väldigt stark länk i vår F&U till daglig klinisk onkologisk verksamhet. Allt detta genom att min närmsta medarbetare tillika medgrundare av bolaget, Sten Nilsson, sedan decennier är en mycket aktiv klinisk onkolog både nationellt och internationellt.

Kan man säga att det finns ett holistiskt inslag i den translationella forskningen, d.v.s. i meningen att man redan tidigt i processen utvärderar möjligheterna att utveckla ett nytt läkemedel för flera sjukdomsindikationer?

– Under förutsättning att man har data som konfirmerar relevant effekt mot en viss sjukdom, d.v.s. relevant så till vida att fortsatta studier kan motiveras, kan man också med fördel studera eventuella effekter även på andra indikationer. Men det är givetvis viktigt att det sker utan att man förlorar fokus på huvudindikationen. En annan begränsande faktor är förstås resurser, såväl personella som finansiella.

Hur skulle du säga att translationell forskning skiljer sig jämfört med traditionell forskning?

– Jag tror att den kräver en mer strikt och målmedveten projektföring, inte minst avseende tidsaspekterna. Målmedveten såtillvida att målet – klinisk forskning & utveckling – alltid är i fokus och att man inte glider ut på stickspår i forskningen.

Kan du utveckla hur ni inom DexTech jobbar med translationell forskning som utgångspunkt i de olika faserna av läkemedelsutvecklingen?

– Kort sagt i fem steg: 1) först identifieras ett relevant problem i arbetet på kliniken, 2) sedan följer tidig utveckling, som 3) verifieras så att man är på rätt spår, därefter följer 4) tidseffektiv utveckling mot klinisk forskning och sist 5) konkret klinisk utveckling. Varje steg här är viktigt; att problemet är ett kliniskt relevant problem, att kontakten med kliniska experter fortlöper genom hela processen så att ”rätt verktyg” utvecklas för användaren, att verifiering kan ske så tidigt som möjligt och så ”nära verkligheten”, d.v.s. så nära patienten som möjligt.

Vilket ansvar anser du man bör tillskriva sjukvårdsledningar och akademi för att underlätta för den translationella forskningen?

– Akademi och ledning för universitetssjukhusen kan underlätta och stödja translationell forskning genom att t.ex. säkerställa att man har rätt bemanning i forskargrupperna. Grundforskare och tillämpade forskare är helt olika typer av individer och här måste rätt man/kvinna vara på rätt plats. Idag arbetar många forskare i ett ingenmansland, där resultatet varken blir bra grundforskning eller translationell forskning.

Och vilken roll spelar politiker och myndigheter?

– Politikerna kan förenkla tillståndsgivning och göra tillståndsgivande myndigheter mer till en “partner” med samma målsättning som forskare och utvecklingsbolag – d.v.s. patientnytta, snarare än att som nu i högre grad utgöra rena kontrollmyndigheter. Sammantaget skulle detta kunna öka produktiviteten i svensk forskning, vilket är nödvändigt då ju många forskningsprojekt dessvärre inte håller måttet ute i verkligheten, d.v.s. i klinisk forskning.

Finns det ett motsatsförhållande mellan grundforskningen och den translationella forskningen?

– Nej, snarare tvärtom. Eminent grundforskning resulterar ofta i tillämpningar, ibland breda, till stor patientnytta. Men någon måste ju stå för den translationella delen och det är inte grundforskarens uppgift, anser jag. Det måste däremot finnas en effektiv kommunikation mellan grundforskare och translationella forskare, och den tror jag kan bli bättre.

Hur skulle du beskriva förhållandet mellan grundforskare och translationella forskare?

– Som regel anses det nog att grundforskaren har lite högre status än den tillämpade forskaren. Det får till följd att den vanligaste akademiska karriären innebär att man ska leda en grupp inom grundforskning, publicera i ansedda vetenskapliga journaler och tävla om anslag för sin verksamhet. Där finns ingen motsvarande karriärväg för translationell forskning utan den bedrivs mer som ett tillägg till den ordinarie grundforskningen. För övrigt tror jag att mycket som benämns som ”translationell forskning” i ansökningar om forskningsanslag i verkligheten inte är det.

Innehållet i Biostocks nyheter och analyser är oberoende men Biostocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.


biostockappenFå fler nyheter och analyser direkt i mobilen med BioStocks mobilapp!

appstoreknappgoogleplayknapp

 


Prenumerera på BioStocks nyhetsbrev