Artikelserie om Alzheimers sjukdom, del III: Läkemedelsutveckling i Sverige
I takt med att allt fler diagnostiseras med Alzheimers sjukdom, ökar behovet av nya behandlingsalternativ. Men trots att forskningen går framåt har försöken att ta fram godkända läkemedel mot sjukdomen hittills varit fruktlösa. I denna avslutande del av BioStocks artikelserie berättar företrädare för tre ledande svenska bioteknikbolag om utmaningarna som de och branschen står inför vid utvecklingen av nya innovativa läkemedel mot Alzheimers sjukdom.
Missade du de första delarna i BioStocks serie om Alzheimers? Läs dem nedan
Del I: Alzheimerfonden (28 mars 2019)
Del II: Forskningen (31 mars 2019)
I de tidigare delarna av artikelserien framgår att Alzheimers sjukdom inte bara leder till fysisk smärta utan även känslomässig dito. Det stora antalet drabbade innebär också en stor samhällsekonomisk börda. Enligt Alzheimer’s Association kostar sjukdomen nästan 3000 miljarder USD bara I USA och den siffran väntas stiga till över 1 biljon USD 2050.
Det är alltså angeläget att utveckla nya behandlingar och bättre diagnosverktyg. Enligt Alzheimer Associations uppskattningar skulle en ny behandling introducerad på marknaden år 2025 med förmåga att fördröja ett insjuknande i Alzheimers med 5 år, minska antalet patienter äldre än 65 år från 8,2 miljoner till 5,8 miljoner år 2030. Detta skulle innebära enorma besparingar på mer än 100 miljarder USD under dessa fem år, enbart i USA. Faktum är att bara de arbetstimmar som vårdgivarna lägger ned värderas till hela 234 miljarder USD årligen.
Dagens behandlingar är inte tillräckliga
De vanligaste behandlingarna för att kontrollera kognitiva störningar är småmolekylära behandlingar såsom kolinesterashämmare (Aricept, Exelon, Razadyne) och memantine (Nameda). Dessa är visserligen effektiva i ett kortvarigt perspektiv, men de gör inte tillräckligt för att stoppa eller förhindra sjukdomsprogressionen.
Alla läkemedelsbolag vill vara de första att hitta nya substanser eller antikroppar som kan stoppa eller till och med förhindra kognitiv nedbrytning och flera läkemedelskandidater har fått stor uppmärksamhet. Dessvärre har ingen av dessa hittills framgångsrikt avslutat kliniska studier och nått marknaden, de allra flesta har misslyckats och lagts ned i de senare stadierna av utvecklingen.
Läkemedelsjättarnas senaste misslyckanden
Förra året meddelade Eli Lilly och AstraZeneca att de lade ner projektet med sin BACE-hämmare lanabecstat efter negativa resultat i en sen studie. I början av 2018 avbröt Merck abrupt sin fas II/III studie av verubecestat – också en BACE-hämmare. Nyligen tvingades Roche och partnern AC Immune att stoppa två sena studier med crenezumab, en monoclonal antikropp riktad mot amyloid beta (Aβ).
För två veckor sedan var förhoppningarna fortfarande höga på aducanumab, en monoklonal antikropp som riktar sig mot Aβ. Läkemedlet var då i fas III-studier och ansågs vara en av de mest lovande kandidaterna att kunna behandla sjukdomen. Som framgår av del I och II i denna artikelserie, meddelade Biogen och Eisai att de la ned försöken den 21 mars efter att de eftersträvade effektparametrarna troligen inte skulle kunna nås.
Svenska bolag ger inte upp
Misslyckandena har dock inte avskräckt svenska biotechbolag från att utveckla läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Tre bolag står ut från mängden med lovande pipelines och olika sätt att angripa den komplexa sjukdomen.
AlzeCure, under ledning av Johan Sandin, har i nuläget två småmolekylära program med fem kandidater i tidig utvecklingsfas: Alzstatin i preklinik samt NeuroRestore som gick in i fas I i december förra året.
Alzinova, med vd Per Wester i spetsen, har två immunterapikandidater, ALZ-101 och ALZ-201. Båda inriktar sig mot Aβ oligomerer. ALZ-201 befinner sig i mycket tidigt stadie av validering medan ALZ-101 snart ska gå in i fas I studier.
BioArctic, som redan nämnts i del I och II av den här serien, utvecklar också immunterapibehandlingar, inkluderandes huvudkandidaten BAN2401. Den monoklonala antikroppen, som selektivt riktar sig mot toxiska protofibriler av Aβ, har nyligen fått mycket uppmärksamhet i media för positiva resultat från en stor fas IIb-studie utförd av Eisai i samarbete med Biogen. En bekräftande fas III-studie har nyligen inletts, där slutresultatet väntas år 2022. Med rutinerade vd:n Gunilla Osswald vid rodret, forcerar BioArctic framåt med fler än 10 övriga produkter inom olika indikationer i sin pipeline.
Stora utmaningar för små bolag
Som avslutning på artikelserien om Alzheimers har BioStock fört samman vd:arna på AlzeCure, Alzinova och BioArctic för att få höra mer om deras perspektiv på vad som hittills har hindrat lovande Alzheimerskandidater från att nå marknaden. Samtalet kom också att beröra bolagens egna pipelines och hur de ser på framtiden för utvecklingen av nya behandlingsalternativ.
»På det hela taget tror jag, trots utmaningarna, att det är viktigt att förstå att området aldrig har stått stilla och att vi har lärt oss mycket om hur vi bättre genomför kliniska studier, val av lämpliga effektparametrar, inklusionskriterier för patientrekrytering, biomarkörer etc« — Johan Sandin, vd AlzeCure
Vilka är de största utmaningarna för bolag som arbetar för att ta fram nya behandlingar för Alzheimers?
Johan Sandin, vd AlzeCure
– Som vi alla vet är läkemedelsutveckling inom området för det centrala nervsystemet (CNS) komplext och utmanande. Det betyder dock inte att det är omöjligt, vilket visas av stora genombrott inom olika områden de senaste åren. Alzheimers sjukdom är en av de största globala sjukdomarna som vi för närvarande inte har någon riktigt effektiv behandling att erbjuda patienterna, och det borde därför förbli ett fortsatt starkt fokus för läkemedelsutveckling.
– För små bolag, som AlzeCure, är det en utmaning att förmedla till investerarna att det centrala nervsystemet (CNS) fortfarande är mycket intressant även för de större läkemedelsbolagen och att ökad kunskap tillsammans med förbättrad teknologi har inneburit en betydande utveckling inom området. Man ska även komma ihåg att färska kliniska data (BAN2401) också ger en anledning att vara optimistisk. Därtill är de nya progressiva riktlinjerna från FDA, som erkänner framstegen i hur vi numera förstår Alzheimers sjukdom, ett stort steg framåt för hela området.
– En annan uppenbar utmaning för ett mindre bolag är de stora kostnaderna som är relaterade till sena kliniska studier och som kommer att kräva samarbete med ett större läkemedelsbolag. Å andra sidan indikerar de avtal som tecknats på senare tid ett fortsatt intresse från läkemedelsbolagen när det kommer till inlicensering av intressanta kandidater inom CNS-området. Med de nya riktlinjerna signalerar FDA också att de är redo att accelerera utvecklingen av nya Alzheimerbehandlingar vilket visar att det finns potential för snabbare utveckling och därmed lägre kostnader.
– På det hela taget tror jag, trots utmaningarna, att det är viktigt att förstå att området aldrig har stått stilla och att vi har lärt oss mycket om hur vi bättre genomför kliniska studier, val av lämpliga effektparametrar, inklusionskriterier för patientrekrytering, biomarkörer etc.
»Det finns ett brådskande behov av effektiva sjukdomsmodifierande behandlingar för Alzheimers och detta har gjort att läkemedelsindustrin har gått för fort fram emellanåt. Det blir ofta alltför mycket press på bolagen vilket gör att de blir lite slarviga när det gäller några av de viktigaste stegen I utvecklingsprocessen. Ett av de största behoven just nu är att se till att de “rätta” patienterna rekryteras till studierna och att man väljer rätt målmolekyl samt optimala doser« — Gunilla Osswald, vd BioArctic
Per Wester, vd Alzinova
– En brist på prediktiva djurmodeller och andra typer av effektivitetsmodeller är en stor utmaning när det gäller att välja nya sjukdomsmodifierande kandidater. En annan utmaning är att sakta ner sjukdomsprogressionen, särskilt i de tidigaste stadierna av sjukdomen. Detta innebär att kliniska studier inriktade på sjukdomsmodifiering blir långvariga och därmed dyra om man jämför med t.ex. cancer.
– Att tolka studieresultaten, oftast kognition, är inte heller trivialt. De äldre patienterna kan ha komorbiditeter som förvränger resultaten I en klinisk studie. Biomarkörer, helst blodbaserade, men de skulle också kunna komma ifrån ryggmärgsvätskan (CSF) som säger mycket om sjukdomsprocessen och är oberoende av andra underliggande sjukdomar, är därför absolut nödvändiga om vi ska komma framåt med nya behandlingar. Men i dagsläget känner vi inte att det finns någon biomarkör som lever upp till detta fundamentala krav.
Gunilla Osswald, vd BioArctic
– Jag tror att en av de största utmaningarna är att ha en tydlig målmolekyl för kandidaten med väldokumenterad relevans för det kliniska tillståndet. Detta har exemplifierats av BioArctic med BAN2401 som utvecklades för att selektivt binda till specifika toxiska proteinaggregat av Aβ, protofibriller, som professor Lannfelt, BioArctics grundare, upptäckt fanns i en förhöjd mängd i hjärnan hos Alzheimerpatienter.
Låt oss tala elefanten i rummet. Kan du ge oss dina synpunkter kring misslyckandet med aducanumab och hur det påverkar hur ni fortsätter med er nuvarande pipeline?
Johan Sandin, VD AlzeCure
– Först och främst är det viktigt att notera att vi fortfarande väntar på de detaljerade resultaten från den kliniska studien som ledde fram till beslutet att stoppa denna studie. Utan den informationen är det svårt att dra några viktiga slutsatser från det som hittills har kommunicerats.
Med detta sagt så betonar resultaten, för mig personligen, vikten av att starta anti-amyloidbehandlingar i tidig sjukdomsfas innan neurodegenereringen är för långt framskriden. Här tror jag att vårt småmolekylära program Alzstatin skulle vara väl lämpat som en oralt tillgänglig, kostnadseffektiv terapi för långvarig behandling i tidigare skeden av sjukdomen.
– För AlzeCure förändrar ett misslyckande med aducanumab immunterapi inte utvecklingen av våra småmolekylära program eller vår starka tro på att adressera giftiga amyloid-β-proteiner i Alzheimer är det rätta sättet att stoppa sjukdomen, med tanke på det överväldigande beviset att Aβ spelar en central roll i sjukdomen. Snarare ser vi studien med aducanumab som en viktig del av pusslet att hitta en effektiv sjukdomsmodifierande terapi, och de viktiga lärdomarna och vägledningen från dessa studier kommer att användas för en framgångsrik utveckling av våra egna program.
Per Wester, VD Alzinova
– Samtidigt som vi hela tiden har hoppats på någon form av mindre effekt med aducanumab, tycks nedläggningen av studien stärka hypotesen att amyloid-β-terapi kommer att vara effektiv om den specifikt riktar sig mot den oligomera formen av proteinet. Detta gäller både små molekyler och biologiska behandlingar. Studier hade visat att aducanumab riktar sig mot alla former av aggregerad amyloid-β. Därför spekulerades det att läkemedlets bindning till amyloida plack kan ha varit orsaken till den välbeskrivna biverkningen, amyloidrelaterade avbildningsavvikelser (ARIA).
– Med vår teknik kan vi producera stora mängder amyloid-β som endast aggregeras i oligomerer. De kan inte bilda fibriller. De producerade antikropparna kommer således att vara oligomerspecifika, vilket också har demonstrerats i flera studier. Dessa antikroppar kommer helt enkelt att lämna fibrillerna och placken orörda och binda specifikt till de giftiga oligomererna. Detta är en stor skillnad jämfört med aducanumab.
– Säkerligen kommer aducanumabstudierna fortsätta att diskuteras för att hitta fler svar på varför studien misslyckades. Timingen med behandlingen kommer säkert att framhållas som ett problem – i denna specifika studie behövde patienterna ha tidiga symptom på Alzheimers sjukdom, och det har argumenterats att det ändå var för sent. Om förebyggande behandlingar är vägen att gå framåt, ser det ut som en extrem utmaning att använda monoklonala antikroppar som ska administreras varje månad. Både vad gäller kostnadseffektivitet men också vid följsamhet av läkemedelsordination. Vi är övertygade att vår aktiva vaccin-approach är mycket mer anpassningsbar för en förebyggande behandling, främst på grund av dessa två skäl och oaktat om det skulle vara primärt eller sekundärt förebyggande.
– För att sammanfatta detta så följer vi noga rapporter från alla kliniska studier, inklusive fas III studierna med aducanumab som avslutades. Vi tror starkt på det oligomerspecifika tillvägagångssättet av säkerhets- och effektivitetsskäl samt den aktiva vaccinmetoden för kostnadseffektivitet och följsamhet av ordination.
Gunilla Osswald, VD BioArctic
– Utvecklingen av läkemedel mot Alzheimers är generellt förknippad med hög risk, men det är viktigt att notera att alla nyligen misslyckade program har gått direkt från små fas Ib-studier till fas III – precis som aducanumab – eller från negativa eller otillräckligt entydiga resultat i tidigare studier, till fas III-studier med väsentligt förändrade dosregimer. I kontrast mot detta utvecklas BAN2401 till fas III baserat på robusta data från en stor fas IIb-studie hos 856 patienter med tidiga symptom av Alzheimers sjukdom, behandlade under 18 månader. De robusta effektresultaten från denna studie ger ett starkt stöd för att vår läkemedelskandidats unika bindningsprofil och selektivitet kan komma att göra en skillnad för patienterna.
Varför har det enligt dig varit så svårt att ta Alzheimerkandidater hela vägen till marknad? Vad är det forskarna missar?
Johan Sandin, vd AlzeCure
– CNS-området är besvärligt i sig självt och Alzheimers har visat sig vara särskilt problematiskt. Det finns naturligtvis ett antal förklaringar till varför de kliniska studierna har misslyckats, t.ex. patienturval, säkerhet etc., men det är viktigt att komma ihåg att dessa studier också har lett till kunskap som nu har implementerats i kliniska program. Med tanke på att vi nu vet att sjukdomen börjar flera år innan de första symptomen blir synliga tror jag att en nyckelfaktor är att påbörja behandling tidigare för att sjukdomsmodifierarna ska kunna ha effekt, i alla fall de som riktar in sig mot Aβ.
– Historiskt har vi förmodligen initierat anti-amyloidbehandlingar för sent i sjukdomen och i ett stadium där neurodegenereringen har avancerat för långt. De positiva signaler som rapporterades från BAN2401 förra året indikerar att vi nu är på rätt spår. Jag tror emellertid att vi bör sträva efter att initiera anti-amyloidterapier ännu tidigare för att uppnå en optimal effekt för patienten.
Per Wester, vd Alzinova
– Som redan antytts är något av det allra svåraste att nå rätt mål i hjärnan och att identifiera rätt dos. Det gäller även för antikroppar som överlag har visat sig vara mer effektiva än små molekyler. Sådana molekyler som har utvärderats i klinik har än så länge varit riktade mot stora proteinkomplex för att reducera bildandet av toxisk Aβ. Men proteiner såsom Aβ har också många andra substrat, inklusive sådana som är nödvändiga för en stabil hjärnfunktion. Detta gör att det är mer troligt att små molekyler är toxiska. Å andra sidan har immunterapi inte visat sig vara toxisk. Med det sagt så är det viktigt att komma ihåg att p.g.a. blod-hjärnbarriären, har 99 procent av antikropparna svårt att nå hjärnan vilket innebär en signifikant utmaning för immunterapin. Faktum är att dessa hinder skapar svårigheter när det kommer till att utveckla ett läkemedel som har någon meningsfull effekt.
Gunilla Osswald, vd BioArctic
– Det finns ett brådskande behov av effektiva sjukdomsmodifierande behandlingar för Alzheimers och detta har gjort att läkemedelsindustrin har gått för fort fram emellanåt. Det blir ofta alltför mycket press på bolagen vilket gör att de blir lite slarviga när det gäller några av de viktigaste stegen I utvecklingsprocessen. Ett av de största behoven just nu är att se till att de “rätta” patienterna rekryteras till studierna och att man väljer rätt målmolekyl samt optimala doser. Detta är några av de viktigaste lärdomarna man kan dra från tidigare studier.
En närmare titt på bolagens huvudkandidater inom Alzheimers
AlzeCure’s kandidater är indelade i två program: NeuroRestore och Alzstatin. Johan Sandin, kan du berätta mer om vad som skiljer de två åt? Eller går de hand i hand när det gäller att behandla Alzheimers?
– Våra två småmolekylära program är inriktade på två huvuddrag i Alzheimers sjukdom – bildandet och aggregeringen av giftiga amyloid beta-proteiner i hjärnan och den kognitiva dysfunktionen som har en allvarlig försvagande effekt på patienternas liv.
– NeuroRestore-programmet är en ny symptomatisk behandling som förbättrar minnet. Våra terapeutiska kandidater förbättrar neurotrofisk signalering, en mekanism som är starkt involverad i både neuronal funktion, kommunikation och överlevnad, men också på den kognitiva funktionen på systemnivå. Genom att förbättra signaleringen i dessa vägar har vi kunnat visa både förbättrad neuronkommunikation men ännu viktigare förbättrad kognitiv funktion i olika prekliniska modeller.
– AlzStatin-programmet, å andra sidan, är en gammasekretasmodulator som minskar produktionen av toxisk Aβ i hjärnan. Genom att attackera denna centrala patologiska mekanism strävar vi efter att sakta ner sjukdomsprogressionen, med andra ord en sjukdomsmodifierande terapi.
– De två programmen riktar sig mot olika patientpopulationer, där Alzstatin är en terapi som främst riktar sig mot tidiga skeden av sjukdomen, medan NeuroRestore riktar sig mot senare skeden av sjukdomen när kliniska symptom har börjat dyka upp. Båda kan dock användas som monoterapi eller i kombination, beroende på sjukdomsstadiet.
Hur viktigt tror du Johan att det kommer att vara framöver att ha en kombination av behandlingar?
– Idag vet vi att sjukdomen initieras flera år innan symptomen blir märkbara så det är en mycket långvarig sjukdomsprocess. Under den långa period då sjukdomen utvecklas är det troligt att det kommer att finnas ett behov för olika behandlingsstrategier beroende på sjukdomsstadiet och vilka symptom patienten lider av.
– Med tanke på flera sjukdomsprocesser pågår samtidigt i sjukdomsprogressionen, är det min gissning att vi kommer att se mer av kombinationsbehandlingar i framtiden för att maximera den terapeutiska effekten hos patienterna.
»Under det senaste årtiondet har immunterapikandidater inom Alzheimer visat sig vara en realistisk strategi för att behandla CNS-sjukdomar så länge de är specifika för de toxiska varianterna av de aggregerade eller felaktiga peptider/protein. Men det är högst osannolikt att det bara kommer att finnas ett behandlingssätt i dessa indikationer. Det kommer att finnas utrymme för småmolekylära behandlingar också« — Per Wester, vd Alzinova
Per Wester, tack vare Alzinovas AβCC teknologi kan era kandidater sikta in sig på de toxiska Aβ oligomererna. Då både Aβ och Tau är involverade i Alzheimers ser du framför dig en liknande teknologi som riktar in sig mot Tau? Om inte, vad är det som gör är du tror att det räcker att rikta in sig mot enbart Aβ för en effektiv behandling?
– Först och främst, nyligen publicerad forskning visar att det inte är alla oligomerer som är toxiska. När man studerar det ex vivo verkar det som om det endast är en liten del av det lösliga aggregat Aβ-42 som finns i patientens hjärna som innehåller toxiciteten.
– Vårt prekliniska arbete indikerar att vårt vaccin och vår antikropp kan inrikta sig specifikt mot den toxiska delen vilket är unikt. Dock ser vi inte framför oss att en liknande toxisk mekanism finns i Tau, men det görs mycket forskning på det nu så snart kommer vi att veta säkert.
– Baserat på den tillgängliga forskningen så är konsensus att det är Aβ som initierar sjukdomen och Tau kommer senare. Om man kan stoppa eller förhindra Aβ oligomerer i ett tidigt stadie så är den vedertagna tanken att detta skulle ha en signifikant effekt på sjukdomsprogressionen. Det är detta som Alzinova vill testa i kliniska försök. Men det är troligt att det kommer att krävas kombinationsterapier som inriktar sig mot både Aβ och Tau för att uppnå djupgående behandlingseffekter, speciellt i patienter som redan uppvisar symptom.
Båda era kandidater är immunterapibaserade. Tror du att immunterapi är lösningen på, inte bara Alzheimers, utan neurodegenerativa sjukdomar i allmänheten?
– Under det senaste årtiondet har immunterapikandidater inom Alzheimer visat sig vara en realistisk strategi för att behandla CNS-sjukdomar så länge de är specifika för de toxiska varianterna av de aggregerade eller felaktiga peptider/proteiner. Men det är högst osannolikt att det kommer att finns ett behandlingssätt i dessa indikationer. Det kommer att finnas utrymme för småmolekylära behandlingar också.
Efter det som hände med aducanumab, som baseras på immunterapi, har din syn på detta område förändrats?
– Det förändrar inte vårt perspektiv, eftersom vi anser att alla behandlingar inom amyloid-β-fältet måste vara oligomerspecifika. Detta är viktigare än verkningsmekanismen. Vi är emellertid mycket ödmjuka rörande framtiden för behandling av Alzheimers. Det kommer säkert att finnas förbättringspotential framöver. Förmodligen kommer det att krävas en kombination av flera läkemedel för att nå en verklig effekt. Förhoppningsvis kommer vårt aktiva oligomerspecifika vaccin att vara en hörnsten i en sådan kombinationsbehandling.
Gunilla Osswald, BioArctics BAN2401 har haft en hel del framgångar den senaste tiden. Till exempel har Eisai nyligen meddelat att de kommer att påbörja en fas III bekräftande studie med BAN2401. Vad beror de här framgångarna på?
– BAN2401-studien är den första stora studien som kunnat uppvisa bevis för en eventuell sjukdomsmodifierande effekt i klinisk funktion och signifikant avlägsnande av Aβ i hjärnan med god tolerabilitet.
– Vi tror att det är viktigt att ha ett mål som är väl underbyggt av vetenskap samtidigt som vi ser till att rätt patienter rekryteras till den kliniska studien. Detta gör vi genom att bekräfta närvaron av amyloid patologi med biomarkörer. Det är också viktigt att testa flera olika doser för att välja den optimala dosen med en visad positiv effekt och god tolerabilitet innan vi påbörjar en fas III-studie.
– Det är applikationen av dessa principer som har möjliggjort BAN2401s frammarsch som nu resulterat i en fas III-studie i patienter med tidig Alzheimers.
Ändrar aducanumabs senaste misslyckande din syn på BAN2401, vilket också är en monoklonal antikropp som riktar mot Aβ?
– Nej, jag tror inte att förutsättningarna har förändrats. Alla antikroppar är olika. BAN2401 binder till de felveckade protofibrillerna/oligomererna och är mycket selektiva, speciellt kontra monomerer men även mot fibriller. Det faktum att biverkningsprofilerna mellan BAN2401 och aducanumab skiljer sig så mycket åt, där BAN2401 leder till en mindre grad av skadliga effekter i hjärnan, är också bevis på skillnaderna mellan dessa två antikroppar. Vidare resulterade aducanumabs sämre biverkningsprofil också i ett behov av att börja med lägre doser i fas 3-studierna, vilket kan ha påverkat möjligheten att visa klinisk effekt. Eisai och BioArctic är fullt dedikerade åt att ta BAN2401 genom fas III och vi ser fram emot de slutliga resultaten år 2022.
Ni har också kandidater som testas som potentiell avbildning och biokemiska biomarkörer för tidigt detektion av Alzheimers. Kan du berätta mer om varför du tror att det är viktigt att inte bara fokusera på möjliga behandlingar utan även på tidigt detektion?
– För en sjukdomsmodifierande Alzheimersbehandling är det viktigt att kunna identifiera och diagnostisera patienterna i ett tidigt stadie. För den individuella patienten vore det bättre att påbörja sjukdomsmodifierande behandling så tidigt som möjligt.
BioStock tackar Johan Sandin, Per Wester och Gunilla Osswald för att de tog sig tid att dela med sig av sina tankar kring utmaningen att utveckla läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Ett stort tack även till Liselotte Jansson, generalsekreterare på Alzheimerfonden och Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet för deras bidrag till den här artikelserien.
De tidigare två delarna i BioStocks artikelserie om Alzheimers sjukdom kan läsas nedan.
Del I: Alzheimerfonden (28 mars 2019)
Del II: Forskningen (31 mars 2019)
[et_bloom_inline optin_id=”optin_4″]