Håravfall får psykosociala konsekvenser
Håravfall är ett godartat sjukdomstillstånd med begränsade fysiska effekter, men däremot är de psykosociala konsekvenserna betydligt mer långtgående. Håret är en viktig del av vår självbild och vårt självuttryck, något som kan raseras om vi drabbas av håravfall. I den här artikeln går BioStock djupare in på olika typer av håravfall, hur håret påverkar vårt välmående och de psykosociala konsekvenserna av håravfall.
Håravfall är ett vanligt dermatologiskt tillstånd som drabbar både män och kvinnor i alla åldrar. Det finns ett antal underliggande diagnoser som orsakar håravfall – vilket vi återkommer till nedan – men de har alla begränsade fysiska effekter. De primära funktionella problemen förknippade med färre hår på skalpen är mindre kranial dämpning vid fall och ett sämre skydd mot solens strålar. Håravfall kan också vara förknippat med klåda och irritation i hårbotten.
Men trots den begränsade inverkan på den fysisk hälsan kan håravfall få betydande psykologiska konsekvenser och resultera i kraftigt försämrad livskvalitet.
Varför är hår så viktigt?
Det finns mycket symbolik i huvudhår, och “friskt hår” är förknippat med ett tilltalande utseende, charm, skönhet, klass och makt. Dessutom kan frisyren betona både kulturellt ursprung och social tillhörighet. Till exempel rakar munkar vanligtvis huvudet, ortodoxa judiska män bär de traditionella sidolockarna (Peyos), medan rockare tenderar att symbolisera sin identitet med mörkt, långt och något ovårdat hår.
Att fixa håret är en viktig del i att göra sig redo för att möta sitt sociala sammanhang. Så, vad händer om du börjar tappa håret och inte längre kan kontrollera vilka sociala signaler ditt hår förmedlar? I en artikel om psykologin kring håravfall framhöll Tomas Cash att uttrycket “en dålig hårdag” vittnar om den psykologiska betydelsen av hår och att håravfall kan förvandla varje dag till en dålig hårdag.
Psykosociala konsekvenser av håravfall
Eftersom håravfall förvanskar utseendet kan det påverka en persons självkänsla och identitet, och håravfall har också relaterats till en förhöjd förekomst av psykiatrisk samsjuklighet. Tillståndet utlöser ofta stor psyko-emotionell och psykosocial stress, särskilt i termer av ångest, depression, social fobi och personlighetsstörningar. Ironiskt nog kan håravfall orsaka dessa psykologiska störningar, men störningarna i sig kan också utlösa, eller förvärra, håravfallet – vilket leder till en ond cirkel.
Vanliga – och livsförändrande – psykosociala konsekvenser av håravfall inkluderar känslor av skam och förnedring, låg självkänsla, förändrad själv- och kroppsbild och att sociala tillställningar blir mindre tilltalande. Detta resulterar i färre fritids- och utomhusaktiviteter och minskad social samvaro i syfte att undvika negativa känslor, vilket i sin tur leder till självisolering, ångest och depression. Kliniska symtom, funktionellt beteende och känslomässig stabilitet utöver ångest och oro för håravfallet i sig påverkar de drabbade individernas livskvalitet. Dessa allvarliga psykosociala konsekvenser kan orsaka ett påtagligt känslomässigt lidande, såväl som personliga, sociala och arbetsrelaterade problem.
I medicinska termer kan håravfall leda till antisocial personlighetsstörning, posttraumatiskt stressyndrom, generaliserat ångestsyndrom, depression, anpassningsstörning, tvångssyndrom, paniksyndrom och social fobi. Ibland kan det till och med leda till suicidrisk.
Försämrad livskvalitet
Sjukdomsbördan vid håravfall har ibland jämförts med lidandet i samband med kroniska eller livshotande sjukdomar som vid en första anblick är av betydligt högre svårighetsgrad. Detta beror inte på håravfallet i sig, utan snarare på hur den drabbade individen reagerar på att tappa sitt hår.
Det finns flera vetenskapliga studier som understryker de djuplodade konsekvenserna av håravfall på livskvalitet. Till exempel utvärderade en indisk studie från 2019 livskvaliteten hos 200 män med måttligt håravfall och fann att den minskade avsevärt. Resultaten var åldersberoende och yngre individer upplevde en större förlust av livskvalitet jämfört med äldre. Dessa resultat är väl i linje med tidigare data.
Håravfall får större psykosociala effekter för kvinnor än män
Håravfall är vanligast bland män och drabbar hälften av alla män över 50 år, även om det kan debutera i betydligt yngre åldrar. Som ett resultat har ansträngningarna för att minska stigmatiseringen och den psykosociala belastningen av håravfall hos män pågått i decennium. Som tidigare framgått finns det dock gott om utrymme för förbättringar på området, även om många män har lärt sig att hantera tanken på att tappa sitt hår tack vare dessa insatser.
Men tillståndet drabbar även kvinnor i stor utsträckning och omkring en av tre kvinnor upplever håravfall någon gång i livet. Till skillnad från män har det inte funnits några starka drivkrafter för att minska den stigmatisering som kvinnor med håravfall upplever, utan dessa behöver fortfarande dölja sitt håravfall för att bevara sin kvinnlighet. Enkelt uttryckt accepterar vår kultur är en skallig man, men inte en skallig kvinna.
Som en naturlig konsekvens av detta finns det en vetenskaplig konsensus som säger att sjukdomsbördan vid håravfall är större för kvinnor än för män. Kopplingen mellan hår och identitet är särskilt stark för kvinnor, och vissa studier har till och med rapporterat att kvinnor har svårare att hantera håravfall än förlusten av ett bröst vid bröstcancer.
Läs mer om kvinnlig alopecia här.
Olika typer av håravfall
Som nämnts ovan finns det olika orsaker till håravfall, varav alopecia är den vanligaste. Alopecia är ett kroniskt inflammatoriskt dermatologiskt tillstånd som påverkar hårsäckens tillväxtfas, vilket resulterar i håravfall – främst på huvudet, men ibland även på övriga kroppen.
Det finns flera former av alopeci och dessa skiljer sig åt avseende håravfallets omfattning. Den vanligaste är Androgenetisk Alopecia (AGA), även kallat Male Pattern Hair Loss (MPA). AGA är ett genetiskt betingat tillstånd som orsakas av ökad känslighet för testosteron hos hårsäcken som så småningom tillbakabildas. Bland män börjar AGA vanligtvis med ett stigande hårfäste, följt av håravfall på toppen av huvudet. Om AGA fortskrider, smälter till slut de hårlösa områdena samman och lämnar endast en ring av hår runt huvudet.
Det finns en specifik kvinnlig version av AGA som kallas Female Pattern Hair Loss (FPHL), kännetecknad av en icke-ärrande diffus alopeci, som beror på ett gradvist tillbakabildande av hårsäckar och en efterföljande minskning av antalet hår på huvudet. FPHL är den vanligaste orsaken till håravfall hos kvinnor och prevalensen ökar med åldern. Incidensen är dock högst i åldrarna 25–40 och 50–60, där den senare gruppen är största vilket tros bero på att den här gruppen genomgår klimakteriet.
Allvarlig alopecia
Det finns även mer allvarliga former av alopecia, som Alopecia Areata (AA), som orsakar ett fläckvist håravfall från huvudet snarare än allmän uttunning av håret. Fläckarna kan variera från 1 centimeter i diameter till relativt stora områden. Vid Alopecia Totalis (AT) tappar man allt hår på huvudet, inklusive ögonfransar och ögonbryn. Om man istället tappar allt hår på hela kroppen kallas det Alopecia Universalis (AU).
Kunskapen kring mekanismerna bakom, och utvecklingen av, de allvarligare typerna av alopecia är fortfarande begränsad, men det tros vara en autoimmun sjukdom där immunceller attackerar hårsäckar i tillväxtfasen. Sjukdomen orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Sjukdomen debuterar ofta plötsligt, och sjukdomsförloppet är oförutsägbart – ibland uppstår spontan remission men det kan också förekomma upprepade episoder. AT och AU uppskattas stå för mellan 7 och 30 procent av fallen med svår alopecia.
Dessutom kan kemoterapi, vid cancerbehandlingen, orsaka betydande håravfall. När behandlingen avslutas växer håret ofta tillbaka, men liksom med andra typer av kraftigt håravfall (AA, AT och AU) kan det nya håret vara av en annan färg och textur än det tidigare. För många cancerpatienter är håravfallet den mest traumatiska biverkningen av kemoterapibehandling.
Behandlingsalternativ
För allvarligt håravfall är behandlingsalternativen få och ger ofta dåligt resultat, varför drabbade individer ofta hänvisas till hårtransplantation eller användning av peruker.
För AGA finns det dock ett par olika behandlingsalternativ. Minoxidil (Rogaine) är den vanligaste topikala formuleringen och behandlingen är tillgänglig för både män och kvinnor. Bland de systemiska alternativen är Finasterid (Propecia) det primära valet, även om det endast är godkänt för män. Vad dessa behandlingar har gemensamt är dock att båda har begränsade behandlingseffekter och dessutom är förknippade med oönskade biverkningar såsom irritation i hårbotten, förhöjd hjärtfrekvens (takykardi) och minskad sexlust.
Det svenska bioteknikbolaget Follicum utvecklar dock en ny behandling för både manlig och kvinnlig alopeci: FOL-005. Man har inlett en fas IIa-studie som ska genomföras i samarbete med Charité Clinical Research Center for Hair and Skin Science (CRC) i Berlin och proDERM i Hamburg. Rekryteringen av nya patienter har tillfälligt stoppats i kölvattnet av den pågående Covid-19-pandemin – se vd Jan Alenfall berätta mer om detta här – men med tanke på den hittills snabba inskrivningen av patienter, förväntar sig Follicum att kunna påskynda studieförloppet när det väl återupptas. Top-line data förväntas ungefär tre kvartal efter att registreringen har återupptagits. Under tiden utarbetar bolaget en strategi för den resterande regulatoriska processen och kommande kliniska utvecklingssteg, vilken man hoppas ha på plats innan årsskiftet.
Innehållet i BioStocks nyheter och analyser är oberoende men BioStocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.