Svante Pääbo tilldelas Nobelpriset i fysiologi eller medicin
Vi, människan, har alltid fascinerats av vårt eget ursprung. För den svenska forskaren Svante Pääbo har denna fascination lett hela vägen till 2022 års Nobelpris i fysiologi eller medicin, som han tilldelats för arbetet med att kartlägga arvsmassa från neandertalare. Hans upptäckter visar bland annat att dagens människa har mer gemensamt med våra nu utdöda släktingar än vad vi tidigare trott och är en viktig bit i vårt genetiska pussel. Arbetet har även lett fram till upptäckten av en sedan tidigare helt okänd människorart.
Svante Pääbo blir med årets utnämning den nionde svensk fått motta det prestigefyllda Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Han lägger därmed ett andra nobelpris till familjens samling, efter att hans far Sune Bergström 1982 tilldelats priset tillsammans med Bengt Samuelsson och britten John R. Vane.
Pääbos resa genom människans genetiska historia började när han vid sidan om sina doktorandstudier arbetade med att isolera DNA från en 2 400 år gammal mumie. Därefter, som postdoktor hos den framstående evolutionsbiologen Allan Wilson, påbörjades ett flera decennier långt arbete med att utveckla metoder för att göra det möjligt att analysera DNA från neandertalare.
Började med att analysera mitokondrier
Ett stort problem som Pääbo ställdes inför var att DNA med tiden förändras och bryts ned till allt kortare fragment. Efter tusentals år finns det endast ytterst lite DNA kvar i mänskliga kvarlämningar och dessa är ofta uppblandade med en stor mängd DNA från bakterier och nutida människor.
Som professor vid Münchens universitet fortsatte Pääbo arbetet och bestämde sig för att börja med att analysera forntida DNA från neandertalares mitokondrier. Arvsmassan i mitokondrien innehåller en väldigt liten del av cellens genetiska information, men den finns å andra sidan i tusentals kopior, vilket ökar chansen att lyckas. Med nya metoder lyckades Pääbo till sist att sekvensera en region av mitokondriens DNA från en 40 000 år gammal benbit.
Kunde analysera cellkärnan med förbättrade metoder
Nästa steg var att sekvensera neandertalares arvsmassa från cellkärnan, där majoriteten av arvsmassan återfinns. Vid det nygrundade Max Planckinstitutet i Leipzig – där Pääbo själv står som en av grundarna – kunde han och hans grupp steg för steg förbättra metoderna för att isolera och analysera DNA från mycket gamla benfynd. Arbetet gav till sist resultat och 2010 kunde gruppen slå fast att man hade lyckats att kartlägga neandertalarnas DNA-sekvens.
Detta gjorde att man nu i detalj kunde analysera släktskapet mellan Homo sapiens och neandertalarna. En av upptäckterna från den analysen var att människor från Europa och Asien hade mycket mer gemensamt med neandertalarna än vad människor från Afrika hade. Det visar att Homo sapiens och neandertalare fick barn tillsammans under den period på tiotusentals år då de levde tillsammans. Hos dagens människor har de med europeiskt och asiatiskt ursprung fått i genomsnitt 1 till 4 procent av sin arvsmassa från neandertalare.
Ny människoart upptäcktes
Men inte nog med det. År 2008 upptäcktes en cirka 40 000 år gammal benbit i Denisovagrottan i södra Sibirien. Efter att ha analyserat benet kunde Pääbo och hans forskargrupp slå fast att man hade med en helt ny människoart att göra, denisova. Vidare analyser visade att folkgrupper i Melanesien och Sydostasien i dag bär på upp till 6 procent denisova-DNA.
Vad gör oss unika?
Upptäckterna har gett forskningen en helt ny förståelse för mänsklighetens evolutionära historia och etablerat ett helt nytt forskningsfält, paleogenomik. Efter de inledande upptäckterna har Pääbo och hans grupp fortsätt kartläggningen, till vilken man genom åren kunnat lägga ett flertal genom från utdöda människoarter.
De genetiska olikheter mellan Homo sapiens och våra utdöda släktingar var för forskarvärlden helt okända innan Pääbos och hans forskargrupps upptäckter. Nu pågår ett intensivt arbete för att försöka förstå betydelsen av alla dessa olikheter, med det stora målet att få en förklaring till vad det är som gör dagens människa unikt mänsklig.
