Cyxones T20K kan förbättra livskvaliteten för MS-patienter
Världen över lever cirka 2,5 miljoner människor med den autoimmuna sjukdomen multipel skleros – en sjukdom som inte bara leder till en försämrad livskvalité, utan också kan innebära svåra funktionshinder och en förkortad livslängd. Trots att det finns tillgängliga behandlingsalternativ är dessa långt ifrån ideala då de ofta leder till många och allvarliga biverkningar. Detta är något som svenska Cyxone vill ändra på genom sin kandidat T20K som man tror ska kunna bromsa progressionen av MS och på så sätt förbättra livet för patienterna.
Malmöbolaget Cyxone grundades 2015 med målet att bygga vidare på forskningen om cyklotider som bedrivits vid universitetet i Wien samt universitetskliniken i Freiburg. Cyklotider är en grupp av växtproteiner som visat sig ha egenskaper lämpade för behandling av immunrelaterade sjukdomar såsom multipel skleros (MS).
Förutom T20K mot MS, som för närvarande förbereds för en kommande fas Ib-studie, består Cyxones pipeline även av Rabeximod, en behandling mot ledgångsreumatism, som just nu förbereds för en fas IIb-studie.
MS bryter ner nervcellerna
Cyxones T20K utvecklas alltså mot MS, den vanligaste autoimmuna sjukdomen vilken angriper det centrala nervsystemet. Vi vet fortfarande inte exakt vad som orsakar MS, men vi kan konstatera att sjukdomen leder till att immunsystemet attackerar ett protein på nervcellerna i hjärnan och i ryggmärgen, förstör deras funktioner och slutligen bryter ner dem.
Vanliga symptom inkluderar nedsatt syn, utmattning och balanssvårigheter och för en betydande del av patienterna resulterar MS i svåra funktionsnedsättningar. Då MS ofta debuterar när patienten är ung, mellan 20 – 40 år, innebär den i många fall också ett mycket långt lidande för den drabbade och en tung börda för vården och samhället.
Behandlingen av MS kompliceras ytterligare av det faktum att den förekommer i fyra subkategorier: kliniskt isolerat syndrom (CIS), skovvis förlöpande MS (RRMS), primärprogressiv MS (PPMS) och sekundärprogressiv MS (SPMS). Cirka 85 procent av alla MS-fall klassificeras som RRMS, vilket innebär att patienterna upplever avgränsade perioder av funktionshämning (aktiv MS eller ett MS-skov) som sedan följs av återhämtning (icke-aktiv sjukdom).
Individuell behandlingsplan
Det finns idag ett antal läkemedel på marknaden för behandling av MS med avsikten att påverka sjukdomens långsiktiga förlopp. För att komma fram till den optimala behandlingen behöver varje patient genomgå grundliga tester för att utröna vilka individuella risker som föreligger med de olika alternativen.
När man väl har fastslagit och inlett en terapi, behöver patienten följas upp noggrant, vanligtvis med MRI (magnetröntgen) av hjärna och ryggmärg, samt kliniska kontroller, bl.a. provtagning av ryggmärgsvätska.
Första linjen-behandlingar
Betainterferon (IFNb) har sedan mitten av 1990-talet använts som en sjukdomsbromsande behandling av RRMS. Idag anses det vara en etablerad första linjen-behandling av sjukdomen och det finns ett flertal IFNb-läkemedel på marknaden, t.ex. Avonex, Betaferon, Extavia, Rebif. Läkemedlet administreras via injektioner veckovis eller flera gånger i veckan beroende på behandling. IFNb har visat sig minska skoven för ungefär 30 procent av fallen och den tolereras samtidigt väl av de flesta. Det föreligger dock risk att en del patienter med tiden utvecklar antikroppar mot läkemedlet som till slut gör att de måste byta behandling.
Den risken föreligger inte med Copaxone (med den aktiva substansen glatirameracetat), men som har visat liknande effektivitet som IFNb. Copaxone marknadsförs av Teva och är liksom IFNb ett injektionspreparat.
MS-läkemedel i tablettform
Förutom behandlingar med injektioner finns även orala terapier. Gilenya (fingolimod), Tecfidera (dimethylfumarat) och Aubagio (teriflunomid) är tre exempel.
Gilenya godkändes 2011 och har visat på bättre effektivitet än behandling med IFNb. Behandlingen riskerar dock att ge upphov till hjärtarytmier och även svullnad av näthinnan.
Tecfidera och Aubagio är två senare behandlingar i kapsel- eller tablettform som även de har uppvisat effektivitet i nivå med IFNb.
Dessa behandlingar innebär att patienterna slipper sprutor, men måste ta sitt läkemedel med täta intervaller, i vissa fall två gånger om dagen. Biverkningar som kan uppstå är hudsvullnader, mag- och tarmbesvär men även levern kan påverkas av behandlingarna.
Effektivare behandlingar men svårare biverkningar
Behovet av att finna effektivare behandlingar och inte minst behandlingar med färre biverkningar och risker kvarstår och arbetet pågår kontinuerligt.
År 2006 lanserades Tysabri (natalizumab) av Biogen, en monoklonal antikropp som påverkar de vita blodkropparna så att de inte kan tränga ut ur blodkärlen och in i nervvävnaden och skapa de angrepp som ger upphov till MS. Läkemedlet visade sig vara mer effektivt än tidigare behandlingar och ges till patienten via intravenös infusion var 4-6 vecka. Ett allvarligt problem med Tysabri är dock att man kan drabbas av progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Genom att testa om patienten är bärare av det virus som orsakar PML, s.k. John Cunningham-virus (JCV), kan man avgöra om Tysabri är en lämplig behandling eller inte. Det har visat sig att cirka hälften av alla MS-patienter bär på viruset och är därför olämpliga att behandla med läkemedlet.
En annan behandling är Sanofis Lemtrada (alemtuzumab), som godkändes 2013, och som avser att långsiktigt påverka de vita blodkropparna med ett fåtal behandlingar. Behandlingen sker under två tillfällen med intravenös infusion med tolv månaders mellanrum och har i kliniska studier visat sig vara effektivare än befintliga behandlingar med IFNb. Patienter som är bärare av JCV kan exempelvis vara lämpliga för att behandlas med Lemtrada. Förra året granskades emellertid läkemedlet av EMA, då patienter rapporterade biverkningar såsom stroke, hjärtinfarkt eller immunbrist. Efter utredningen införde EMA restriktioner för användandet av läkemedlet.
År 2017 lanserades Ocrevus (ocrelizumab) av Roche, en behandling som även har effekt på PPMS, något som tidigare behandlingar inte har uppnått. Ocrevus har varit en viktig komponent i Roches försäljningstillväxt och kommer även att vara det framöver. Enligt årsbokslutet för 2019 uppnådde MS-läkemedlet en försäljning motsvarande 3,8 miljarder USD. Ocrevus är även det ett infusionspreparat som innebär att patienten behöver ta sig till sjukhus för att få behandling ungefär var sjätte månad, men som vad man sett hittills verkar ha lägre risk för biverkningar.
MS-marknaden växer
Med 2,5 miljoner drabbade världen över utgör MS en betydande marknad för läkemedelsbolagen. Enligt beräkningar har den totala marknaden för MS-läkemedel bedömts till att uppnå en årlig försäljning motsvarande cirka 23 miljarder USD år 2025.
Det är denna stora marknad som Cyxone siktar mot och enligt bolaget har man potential att nå en försäljning med T20K om drygt 1 miljard USD årligen, förutsatt att läkemedlet marknadsförs via en partner som kan ta 10 – 30 procent av marknaden.
Fokus på orala läkemedel
Dagens effektivare MS-läkemedel administreras ofta genom injektioner, något som av patienterna kan uppleva som besvärligt. Intravenösa infusioner upplevs också som en omständlig form där patienten måste ta sig till sjukhus för att få behandling. Infusioner är dessutom en resurskrävande behandlingsform för sjukvården.
Därför tilldrar sig orala MS-läkemedel särskilt intresse, som även är effektivare än tidigare behandlingar i tablett- eller kapselform. Det har bl.a. tydliggjorts genom Novartis orala läkemedel Mayzent (siponimod), som lanserades förra året och riktar sig mot både RRMS och SPMS-patienter, d.v.s. majoriteten av MS-drabbade. Mayzent förutspås bli en potentiell blockbuster som enligt researchfirman Global Datas prognos kan nå 1,8 miljarder USD i årlig försäljning år 2028 på de sju största marknaderna i världen.
Öppning i marknaden för T20K
Med tiden har således effektivare MS-läkemedel utvecklats och till behandlingarna har även kommit orala former som underlättar för patienterna. Men även de nya terapierna har baksidor, framförallt handlar det om allvarliga biverkningar. Såsom marknaden ser ut idag och enligt de prognoser som har givits, torde det alltså finnas en betydande öppning för Cyxones T20K, som nu förbereds inför nästa steg, klinisk fas Ib.
Cyxone har ambitionen att utveckla T20K till en behandling som kan förhindra eller bromsa sjukdomsprogressen och som kan sättas in tidigt efter diagnos. Om T20K lever upp till detta, kan den progressiva fasen av MS också fördröjas varvid patientens livskvalitet avsevärt kan förbättras. Förhoppningen är att läkemedlet ska kunna intas mer sällan än dagens alternativ och det ska administreras oralt, vilket innebär att patienten slipper ta sig till sjukhuset för att få behandling via infusioner och därmed avlastas även sjukvården
En viktig egenskap hos T20K är att behandlingen förväntas orsaka färre allvarliga biverkningar än dagens läkemedel.
En långsiktig och effektiv men skonsam behandling med T20K som stoppar eller bromsarprogressionen skulle underlätta vardagen och förbättra livskvaliteten för otaliga patienter som idag är hänvisade till befintliga MS-terapier.
Innehållet i Biostocks nyheter och analyser är oberoende men Biostocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.
