Nya cancerläkemedel som använder kroppens immunsystem för att bekämpa cancer visar mycket lovande resultat hos vissa patienter, men inte hos andra, vilket förbryllar forskarna. Amerikanska National Institutes of Health ställer sig nu frågan om försök på hundar är en bättre väg att gå än att använda möss, i prekliniska försök för att utveckla immunterapin till nästa nivå.
Musmodeller används ofta för att studera sjukdomar, men de är inte optimala för att utvärdera immunterapisvar i människor eftersom mössens immunsystem är så olika våra, och deras tumörer är inte lika genetiskt komplexa som hos människor. Människor och hundar däremot delar vissa cancerframkallande genetiska mutationer, varför den amerikanska regeringen nu har beviljat finansiering för en serie studier för att utreda om hundar är bättre som studieobjekt.
Forskare vid National Institutes of Health menar att man behöver djurmodeller som bättre efterliknar människans immunsystem för att studera effekterna av immunterapiläkemedel. Därför kommer ett nytt studieprogram påbörjas under 2017 för att studera experimentella immunterapier i hundar med cancer. Det handlar således inte om att göra hundarna sjuka och sedan studera dem, som man gör hos möss. National Cancer Institute har utfört kliniska prövningar på hundar sedan 2003 med andra cancerterapier, men detta är den första storskaliga undersökningen med immunterapier på hundar som institutet stödjer.
Höga förhoppningar inför framtiden
Fem forskningsbidrag på sammanlagt 15 miljoner dollar under fem år ska öronmärkas för att finansiera forskare vid cancerkliniker som kommer att samarbeta med veterinärhögskolor för att genomföra försöken, förklarar Toby Hecht, biträdande chef för translationell forskning vid National Cancer Institute. Förhoppningen är att dessa studier kommer att utmynna i en korrekt djurmodell för hur immunterapibehandlingar fungerar i människa. Vissa läkemedelsföretag och forskargrupper har redan kunnat se resultat från framgångsrika försök där immunterapi har använts för behandling av cancer hos hundar.
Hundar utvecklar cancer på samma sätt som vi människor och de delar också några av de cancerframkallande genetiska mutationer som man kan se hos människor. Man kan även se att den förväntade livslängden hos hundar och människor har ökat, samtidigt som antalet cancerfall har ökat hos bägge.
Immunterapiläkemedel utformas huvudsakligen för att “släppa bromsarna” på immunsystemet och inaktivera biologiska signaler som cancercellerna utnyttjar för att undvika upptäckt. Flera immunterapier har godkänts av US Food and Drug Administration, och hundratals kliniska prövningar pågår för närvarande för att utvärdera immunterapier i människa.
Hundtumörer studeras i nytt forskningsprogram
Nyligen meddelade Fred Hutchinson Cancer Research Center, att man lovar att leverera botande immunterapier för de flesta cancertyper inom tio år. Det är onekligen ett löfte som förpliktigar. Förra året beviljade National Cancer Institute medel till åtta cancercentra för att gå samman med veterinärhögskolor och sekvensers ett stort antal hundtumörer i sex olika typer av cancer; B-cellslymfom, melanom, cancer i urinblåsan, osteosarkom, gliom och bröstcancer. Intresset för att delta var så stort, med totalt 17 forskningsansökningar, att National Cancer Institute beslutade att man skulle starta ett särskilt program för att fortsätta detta arbete. Samtliga ansökningar kommer att tillkännages i början på nästa år och medlen delas ut under september 2017.
Hur stort intresset för studien blir bland de läkemedelsbolag som utvecklar immunterapier återstår att se , men klart är redan att alla genererade data ur studierna kommer tillgängliggöras i en offentlig databas på nätet, fritt för alla intresserade forskare att botanisera i.
Kliniska prövningar på husdjur inget nytt
Tester med cancerbehandlingar på husdjur är något som kan spåras tillbaka till mitten av 1970-talet när veterinärer testade lymfomvacciner på just hundar. Senare studier har också testat behandling av andra cancerformer med benmärgstransplantationer och inhalerade kemoterapier, med förhoppning om att kunna översätta dem till metoder för användning på människor. Studierna var dock få till antalet och det fanns heller inga samordnade insatser för att föra dem in i mainstreamforskningen, vilket nu håller på att ske.
Läkemedel som fungerar i möss fungerar sällan i människa
Samordningen började förändras i USA för ungefär ett decennium sedan, i samband med att husdjursägare började spendera miljarder dollar varje år på veterinärvård. Parallellt med detta pågick en växande kris i traditionell läkemedelsutvecklingen med en generellt svag utvecklingspipeline. Forskare inledde först med att testa experimentella behandlingar på smågnagare, därefter på större djur såsom apor, innan man övergick till kliniska prövningar på människor. Andelen framgångsrika studier har dock varit låg. Det kan ta långt över tio år att ta ett nytt läkemedel till marknad, och kostnaderna är enorma. Utvecklingen av cancerterapier har i sammanhanget presterat sämst: Endast 11 procent av de onkologiska läkemedel som visat sig fungera på möss har därefter godkänts för användning i människa.
Viktiga skillnader mellan husdjur och andra försöksdjur
Till skillnad från försöksdjur som i hög grad är inavlade och växer upp i sterila miljöer som är så sterila att de oftast bara utvecklar cancer när forskarna sätter deras immunsystem ur bruk och injicerar dem med tumörer, så är husdjur som hundar och katter genetiskt annorlunda. De lever i samma värld som människor och utsätts för samma föroreningar, och vissa äter delvis samma mat, konserveringsmedel etcetera. Mot bakgrund av detta är det inte märkligt att djuren utvecklar vad vi skulle kalla typiska människosjukdomar som cancer, artrit och muskeldystrofi.
En typ av bröstcancer hos katter har associerats med HER2, samma protein som vid en av de mest aggressiva bröstcancerformerna hos kvinnor. Bencancersjukdomen osteosarkom är nästan identisk, både kliniskt och genetiskt, hos hundar och människor. Det kan förklara varför samma läkemedel kan hjälpa både oss människor och våra husdjur. De vanligaste behandlingarna mot human non-Hodgkins lymfom fungerar även på hundar, och de som inte fungerar i hundar fungerar heller inte i människor.
Framsteg inom veterinärmedicin underlättar men begränsningar finns
Forskare kan nu göra betydligt mer detaljerade studier på djur än vad de kunde tidigare, tack vare de stora framstegen inom veterinärmedicin – inom allt ifrån njurtransplantationer till stamcellsbehandlingar – och forskningsgenombrott som sekvenseringen av hundars och katters genom. Även ur detta perspektiv är hunden ett bättre alternativ för studier än musen. Även hundar och katter har dock begränsningar som studieobjekt. Samma egenskaper som gör dem till bra modeller för mänskliga sjukdomars mer varierande miljöer och genetik orsakar problem när forskarna försöker eliminera variabler som kan avslöja varför ett läkemedel inte fungerar. Det finns också gott om mänskliga sjukdomar som husdjur inte utvecklar, som t.ex. prostatacancer och Parkinsons. Den ekonomiska aspekten har också betydelse för läkemedelsbolagens vilja att utföra tester på hundar – visserligen är kliniska prövningar på hundar tio gånger billigare att utföra jämfört med tester med människor, men samtidigt tio gånger dyrare än att utföra testerna på råttor. Detta faktum gör att läkemedelsbolagen är ovilliga att utföra tester på hundar.
Läs mer om forskningsprogrammet från National Cancer Institute här.
 
 

Få fler nyheter och analyser direkt i mobilen med BioStocks mobilapp!

 

Prenumerera på BioStocks nyhetsbrev