Eli Lilly är nu inne på sitt tredje och sista försök att minska inlagringen av amyloid i hjärnan, fortfarande med samma läkemedel som man misslyckats med i två tidigare kliniska fas III-studier. Det handlar om Alzheimers sjukdom, ett notoriskt svårbehandlat tillstånd där de kognitiva förmågorna sakta tynar bort, och därtill en sjukdom där i stort sett alla experimentella kliniska försök tidigare har misslyckats. Något botemedel handlar det inte om, forskarna är nöjda om de kan lyckas minska förekomsten av plack i hjärnan med drygt 30 procent, och då enbart hos de patienter som har den lindrigaste formen av sjukdomen. Misslyckas man däremot är det tråkiga besked inte bara för patienterna, utan även för alla övriga läkemedelsjättar vars läkemedel under utveckling också riktar in sig på att minska det amyloida placket som terapeutisk strategi. 
Alzheimers sjukdom skadar och dödar hjärnceller, vilket leder till att hjärnan krymper och signalsubstanserna kommer i obalans. Vid födseln finns ca 100 miljarder nervceller i hjärnan men vid Alzheimers sjukdom dör närmare 90 procent av alla nervceller.
Den rådande hypotesen om orsakerna till Alzheimers utgår från att proteinet APP (amyloid prekursorprotein), som sitter i nervcellernas yttermembran och normalt bryts ner, istället bildar ett skadligt ämne kallat beta-amyloid som klumpar ihop sig i plack och dödar hjärnceller. Placken uppträder först i den del av hjärnan som kalla hippocampus och sprider sig efterhand till andra delar.
Alzheimers sjukdom är en fortskridande hjärnsjukdom där hjärnan gradvis fördärvas. Den förekommer oftast hos personer som är äldre än 65–70 år med tidiga symtom som försämrat minne, tankar, funktion och beteende, vilka med tiden förvärras. Dessa förändringar påverkar dessa personers dagliga liv allt mer, vilket minskar deras oberoende, tills de slutligen är helt beroende av andra.
En blivande blockbuster – eller ett misslyckande för branschen?
Om forskarna på Eli Lilly lyckas kan det bli det första stora framsteget inom Alzheimers på över tio år, vilket skulle vara mer än välkommet efter att bolaget har plöjt ned över 3 miljarder dollar i utvecklingskostnader. Det är alltså tredje gången Eli Lilly testar läkemedlet, men man tror sig nu ha optimerat målgruppen för ha de bästa möjliga chanserna att lyckas. Lyckas man försena de gradvisa kognitiva skadorna, är det en större framgång jämfört med att enbart rikta in sig på att behandla symptomen. Lyckas man väntar också en snabb intjäning av kapital som årligen sannolikt skulle generera intäkter motsvarande hela den summa som bolaget lagt på utveckling under det senaste kvartsseklet.
Lyckas man stärker det också oddsen för, och ger konkurrenter som Biogen, Merck och Roche, en välkommen indikation om att också de är på rätt väg, vilket möjligen kan bana väg för kommande kombinationsterapier med Solanezumab + läkemedel x som kan skräddarsys för varje enskild patient. Tills ett sådant scenario blir verklighet dröjer det dock sannolikt flera år och långa kliniska studier. Först måste Eli Lilly nå framgång med sin antikropp och bevisa att plack utgör en del i sjukdomsprogressionen, vilket som sagt än så länge bara är en teori.
Även om flera tidigare vetenskapliga studier ger stöd för amyloidhypotesen kan man inte bekräfta den förrän ett läkemedel mot beta-amyloid visat sig bromsa sjukdomen hos patienter. Samtidigt råder ett skriande behov av en fungerande terapeutisk behandling, om än med en aldrig så liten bevisad effekt. Frågan är vad FDA säger om man inte uppnår primär endpoint, kommer man ändå att godkänna läkemedlet? Det har hänt förr, till och med när ett läkemedel har gett allvarliga biverkningar, om alternativet bedöms som ännu värre.

Prenumerera på BioStocks nyhetsbrev