Bröstcancer är den vanligaste cancerorsaken hos kvinnor, medan äggstockscancer räknas som den femte vanligaste orsaken till cancerdöd bland kvinnor. En ny studie som publicerats i International Journal of Molecular Sciences visar nu att de två cancerformerna utvecklas på liknande sätt, vilket forskarna hoppas kan leda till mer effektiva behandlingar.

Ett amerikanskt forskarteam har jämfört gemensamma drag mellan bröst- och äggstockscancerceller och kunde observera att utvalda gener inklusive vissa onkogener (normala gener som genom genetiska avvikelser ger upphov till en tumörcell) och tumörundertryckande gener, förändras på likartade sätt i dessa två cancertyper. Studien presenterar också en ny förklaringsmodell över hur växtfrämjande gener skulle kunna slås på epigenetiskt, och växthämmande gener slås av i en cancercell.

Människokroppen är uppbyggd av mer än 250 olika celltyper som har skapats genom att ett utvecklingsstadium följts av ett annat från äggets befruktning till de färdiga celltyperna i fostret. Under varje stadium fäster så kallade epigenetiska minnen vid cellens arvsmassa, vilka successivt begränsar varje cells möjlighet att bilda olika celltyper. Epigenetiken styr med andra ord vilka gener som ska aktiveras och vilka som ska stängas ner, tystas, vilket har gjort att den kommit allt mer i fokus när det gäller studier kring sjukdomsutveckling.

Även om bröst- och äggstockscancer skiljer sig tydligt åt, visar vår analys att det finns många överlappningar särskilt när det gäller genetiska och epigenetiska förändringar och att bröst- och äggstockscancer kan ha ett liknande ursprung. Dessa likheter antyder att bättre förståelse av denna process kommer att generera mer effektiva kemoterapeutika, samt strategier för att kringgå läkemedelsresistens och canceråterfall, förklarar en av författarna till studien, Sibaji Sarkar vid Boston University School of Medicine.

Forskarna framhåller att dessa nya rön visar på det fortsatta behovet av ytterligare forskning och innovation inom cancerbehandling.

Bröstcancer
I regel opereras enbart den del av bröstet som innehåller cancer bort, s.k bröstbevarande kirurgi, medan den del av bröstet som är kvar strålbehandlas för att ta bort eventuella cancerförändringar. Vid återbesök ges besked om den mikroskopiska analysen av cancertumören visar att tumören är beroende av östrogen för att växa, då kan antihormoner som blockerar östrogenet ges för att minska risken för återfall.

Om operation inte är ett alternativ sätts cytostatika in, vilket i bästa fall krymper tumören tills att den går att operera ut. Cytostatikabehandling kan också användas för att förhindra återfall. Denna behandling pågår i ungefär fem månader.  Om den mikroskopiska analysen av cancertumören kommer fram till att tumören är HER2-positiv behandlas cancern med trastuzumab (Herceptin) som är en monoklonal antikropp, en behandling som pågår i ungefär ett år. Andra vanliga medel är östrogenreceptorantagonisten Tamoxifen (Novaldex) och proteasomhämmare som bortezomib (Velcade) och carfilzomib (Kyprolis).

De flesta kvinnor som får en tidig bröstcancerdiagnos – s.k duktal cancer in situ – genomgår i dagsläget en tuff behandling som ser likadan ut för alla oavsett om sjukdomen är aggressiv eller ej. Förfarandet beror på att det inte finns något sätt att på förhand veta om sjukdomen riskerar att spridas. Nu kan en ny metod som kombinerar matematik med fluorescensmikroskopi emellertid förutsäga om den aktuella formen av bröstcancer kommer visa sig vara aggressiv eller ej, vilket vi har skrivit om tidigare.

Äggstockscancer
Det finns många olika slags äggstockstumörer, vilket i sin tur beror på att äggstockarna innehåller många olika typer av celler och vävnader. Utöver godartade och elakartade tumörer kan det finnas de som är varken det ena eller det andra, så kallade borderlinetumörer. Sjukdomen delas in i stadium I-IV där I räknas som en begränsad tumör och IV innebär fjärrmetastaser (utanför bukhålan).

Det finns flera olika behandlingsmetoder för äggstockscancer. Vilken behandling som ges beror på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av. Vanligen behandlas äggstockscancer med kirurgi efterföljt av cytostatika. Om all tumörvävnad inte har lyckats avlägsnas under den första operationen kan det bli aktuellt med ännu en bukoperation. I vissa situationer kan behandling med så kallade riktade behandlingsmetoder: antikroppar och småmolekylära behandlingar erbjudas.

Det finns ingen standard för screening av äggstockscancer, och enbart i bästa fall kan subtila kliniska tecken observeras, vilket gör att diagnos bara kan bekräftas genom kirurgi varvid den stora majoriteten av tumörer redan har hunnit metastaserat utanför bäckenet (grad III). I motsats till bröstcancer är den kemoterapi som används  vid behandling av äggstockscancer ofta inte målspecifik och då de flesta redan har metastaserat vid upptäckten är lokal strålning inte norm. Standardbehandling för stadierna II-IV behandlas oftast med Paklitaxel och karboplatin vilka därmed räknas som ”golden standard” eller ”first line treatment”.

Artikeln i Journal of Molecular Sciences kan läsas här

Prenumerera på BioStocks nyhetsbrev