A1M Pharma kommenterar studie om ny diagnostik av havandeskapsförgiftning
En internationell studie som undersökt möjligheten att med blodprov förutsäga om kvinnor med misstänkt havandeskapsförgiftning kommer att utveckla sjukdomen, har fått uppmärksamhet i ett flertal medier de senaste dagarna. A1M Pharma har inte varit involverade i studien, men i bolagets nyhetsbrev som kom ut idag kommenterar Stefan Hansson, kliniskt ansvarig A1M Pharma, studien och skillnaderna kontra A1M Pharmas egen diagnostikmetod.
Vad är det för studie som har publicerats?
– Det är en internationell multicenterstudie där flera olika kliniker har varit med och sammanställt patientdata. Studien handlar om så kallad prediktiv screening, som innebär att man ska kunna prediktera om en gravid kvinna med misstänkt havandeskapsförgiftning är i riskzonen för att utveckla sjukdomen inom 1 eller 4 veckor efter besöket då misstanken väckts. Studien baseras på blodprover tagna från gravida kvinnor i andra och tredje trimestern (graviditetsvecka 24-36), där man mätt kvoten av två proteiner, sFlt-1 och PlGF.
Vad är skillnaden mellan den diagnostikmetod som presenteras i studien och den som A1M Pharma utvecklar?
– De proteiner som man undersöker i studien är inte nya i sammanhanget, utan har varit med länge inom biomarkörområdet. Det som skiljer studiens diagnostikmetod från den som A1M Pharma utvecklar, är främst att vår metod har möjlighet att prediktera vilka som kan drabbas av havandeskapsförgiftning redan i ett tidigt skede av graviditeten – första trimestern. Prediktering är bra att göra så tidigt som möjligt i graviditeten så att förebyggande behandling kan påbörjas och intensifierad övervakning planeras. Studiens syfte är att utesluta diagnosen havandeskapsförgiftning hos de kvinnor där misstanke föreligger i senare hälften av graviditeten.
Ser du någon risk för konkurrens baserat på studiens resultat?
– Nej, med tanke på att sjukdomsprocessen är så pass komplex är det snarare bra att olika biomarkörer studeras. Det läkemedel som vi utvecklar tar hand om en av de skadliga substanser som bidrar till sjukdomsutvecklingen. Dessa substanser mäter vi med våra diagnostiska markörer. Vi kan förutom att prediktera i tidig graviditet även avläsa hur allvarligt sjuka kvinnorna är. Det innebär att vi på sikt kan individanpassa behandlingen, diagnosmetoden blir då även en kompletterande behandlingsmonitor.
Istället för att se dessa markörer som konkurrerande bör de snarare ses som kompletterande, då de studerar olika skeenden av sjukdomsförloppet. Den markörkonstellation som studien syftar till kan vara värdefull för vissa patienter, senare i en graviditet, och våra markörer redan i ett tidigare skede. Sjukdomsmanifesten för havandeskapsförgiftning är i dagsläget högt blodtryck och protein i urinen, men patientgruppen som sådan är mycket heterogen i sin sjukdomsbild. Därför är det bra att man utvärderar olika typer av algoritmer, och på sikt är det sannolikt att man använder sig av en panel med olika biomarkörer som kan komplettera varandra, avslutar Stefan Hansson, kliniskt ansvarig och medgrundare A1M Pharma.
