Söndagsintervjun: Thomas Feldthus, Saniona om satsningen på Prader-Willis syndrom
För en dryg vecka sedan rapporterade BioStock att bioteknikföretaget Saniona har lämnat in en ansökan om klinisk prövning för sin läkemedelskandidat Tesomet i patienter med Prader-Willis syndrom (PWS), en genetisk störning som ofta orsakar livshotande övervikt. Planen är att under första halvåret 2017 initiera en fas IIa-studie i Tjeckien och Ungern, samt att ansöka om särläkemedelsstatus för indikationen hos både EMA och FDA. Med denna satsning siktar bolaget in sig på en ytterligare en potentiell blockbustermarknad som enbart i USA är värd ca 20 miljarder kronor årligen. Thomas Feldthus berättar i dagens Söndagsintervju mer om planerna
Thomas Feldthus, patienter med Prader-Willis syndrom lider ofta av extrem fetma som en typisk bieffekt av att sjukdomen ger de drabbade nästan omättlig aptit. Tesofensine, som är aktiv substans i Tesomet, ökar både fettförbränningen och dämpar aptiten. Det låter som en ”perfect match” åtminstone i teorin?
– Patienter med Prader Willis syndrom löper generellt sett en ökad risk att dö i förtid idag – i de flesta länder. Men det har också bevisats att man kan leva hälsosamt med i stort sett oförändrad livslängd om man bara kan undvika att drabbas av övervikt. Extrem övervikt och dess konsekvenser är alltså nyckelriskfaktorer för de här patienterna. Vi tror att Tesomet, tack vare de dubbla verkningsmekanismerna nu nämner, kommer att kunna hjälpa den här patientgruppen att minimera riskfaktorerna och förbättra deras chanser till ett hälsosamt liv.
– Vi vet ju att tesofensine ger kraftig viktminskning hos överviktiga patienter genom att öka fettförbränningen och dämpa aptiten och det starka suget efter mat. Nu planerar vi alltså att genomföra en fas II-studie för att bevisa att detta också gäller för patienter med Prader Willis syndrom.
Ni har lämnat in en ansökan om klinisk prövning i Tjeckien och Ungern för att göra en fas IIa-studie inom PWS, varför har ni valt just de länderna?
– Vi samarbetar med ett antal konsulter och patientorganisationer i USA och Europa i vår utveckling av Tesomet för en global marknad. De här konsulterna har bra kontaktnät i olika länder och baserat på specifika kontakter med nyckelpersoner på kliniker i Prag valde vi att förlägga den första studien där. Vi förväntar oss att vi kommer att involvera ytterligare kliniker både i EU och USA i potentiella framtida studier.
Studien är tänkt att starta under det första halvåret 2017 och beräknas ta ett år. Hur många kliniker kommer att vara involverade och hur många patienter ska rekryteras?
– Innan vi kan bestämma exakt hur många patienter som ska inkluderas måste vi få studieupplägget godkänt. Har man en effektiv läkemedelskandidat för en svår sjukdom som denna kan det dock bli tal om ett väldigt begränsat patientunderlag. Vi vet från tidigare studier med andra substanser att det kan räcka med runt 20 patienter för att genomföra en liten proof of concept-studie i fas II.
Är planen att söka partnerskap med en större aktör om ni får data som håller för att gå vidare med en fas III-studie?
– Vår affärsstrategi bygger normalt sett på att vi ingår partnerskap, men Saniona skulle absolut ha kapacitet att ta en produkt inom Prader Willi hela vägen till marknad på egen hand. Det hade också kunnat skapa betydande värden för aktieägarna. Vi befinner oss helt klart i en intressant position här.
Hur pass mycket påverkas värdet på projektet om ni skulle erhålla särläkemedelsstatus, utifrån ett partnerskapsperspektiv?
– Det ökar förvisso uppsidan på flera sätt, dels genom att det möjliggör en högre prissättning och dels genom att vi får längre marknadsexklusivitet. Samtidigt gynnar det kostnadsbilden och förkortar tiden till marknad. Men allt handlar inte bara om ökade kommersiella värden – att myndigheterna beviljar särläkemedelsstatus är ju i många fall helt avgörande för utvecklingen av läkemedel för ovanliga sjukdomar.
Amerikanska Zafgen avbröt nyligen en fas III-studie inom PWS som bara omfattade 108 patienter, och dessförinnan hade de genomfört en fas II-studie med 17 patienter. Hade motsvarande patientunderlag räckt även för er?
– Det är absolut en möjlighet. Zafgens kliniska utvecklingsplan för deras läkemedelskandidat beloranib skulle kunna jämföras med vår plan för Tesomet. Beloranib prövades som sagt i ett mycket begränsat antal patienter. Dessvärre tvingades Zafgen dock avbryta sin studie p.g.a. säkerhetsproblem och man har sedan dess lagt ned utvecklingen av beloranib inom PWS.
– Till skillnad från belaronib så har de två aktiva ingredienserna i Tesomet visat sig tolereras väl vid studier i människa.
Er senaste delårsrapport visar att ni har en stark kassa bl.a. tack vare upfrontbetalningen från Boerhinger-Ingelheim-avtalet, och ni har pengar till fas IIa-studien. Skulle ni ha råd att även genomföra en mindre fas III-studie i egen regi?
– Den fas III-studie vi förväntar oss behöver inte bli mycket större i patienter räknat än vår pågående fas II-studie inom typ 2-diabetes. Så det vore absolut görbart, förutsatt att finansieringen finns på plats – antingen med befintligt kapital eller via ytterligare intäkter från våra partners.
Vilka vore fördelarna med att köra fas III själva?
– Det skulle dels innebära att vi behåller full kontroll över programmet – vi styr själva över vårt öde, så att säga – och dels skulle det naturligtvis kunna generera betydande värden med en högst begränsad investering. Zafgen hade ett bolagsvärde på över en miljard dollar innan de tvingades avsluta utvecklingen av sin produkt.
Och vilka risker finns det, förutom de uppenbara, om ni både har särläkemedelsstatus som kan ge en snabbare godkännandeprocess och ett begränsat antal patienter som håller kostnaderna på en hanterbar nivå?
– Finansiellt är risken ganska låg givet de relativt små studier som krävs. Men de som är drabbade av Prader Willis syndrom är en sårbar patientgrupp, och det är vi väldigt medvetna om.
Satsningen på PWS är ett steg i en medveten strategi, ni har ju tidigare benämnt Diabetes typ-2 som att det bara är ”instegsmarknaden” för Tesomet. Ni har även inriktningen mot fetma, via ert partnerskap med Medix. Har ni redan nu bestämt vilken indikation som står näst på tur – blir det BED (hetsätning, eller Binge Eating Disorder)?
– Vi tittar på flera olika ytterligare indikationer för Tesomet, inklusive både BED och NASH. Vi har dock ännu inte fattat beslut rörande hur vi ska gå vidare något av dessa spår.
Apropå Medix, vad vet ni om den tänkta fas III-studie med tesofensine mot fetma som de avsåg att dra igång detta år?
– Vi vet att tesofensine har bevisad effekt. Det finns redan ett komplett toxicitetspaket på plats och vi har solida säkerhetsdata i människa eftersom substansen redan har testats i fler än 1300 patienter. Tiden och kostnaderna för att genomföra en fas III-studie hänger på antalet patienter som ska inkluderas och på vilket tidsspann studien omfattar. Kring detta finns en pågående dialog med myndigheterna i Mexiko. Vi måste avvakta utfallet av de diskussionerna innan vi kan ge information om några ytterligare detaljer.
Vad händer om Sanionas egna fas II-studie inom typ-2-diabetes inte visar de resultat ni hoppas på – hur skulle det påverka era projekt inom övriga indikationer?
– Generellt så ser vi Prader Willis-studien som helt oberoende av vilka resultat vi får i typ 2-diabetesstudien. Men självklart skulle vi behöva tänka igenom vår strategi om vi t.ex. skulle se en signifikant ökning av hjärtfrekvens utan viktminskning hos patienter med typ 2-diabetes. Jag skulle dock bli väldigt förvånad över ett sådant utfall, då det redan har påvisats att metoprolol hämmar den ökning av hjärtfrekvensen som tesofensine orsakar i en fas I-studie. Jag tycker egentligen att det är lite tidigt att börja spekulera i olika scenarier baserat på hypotetiska utfall.
Avslutningsvis så har ni även gått ut med att Tesomet har potential inom leversjukdomen NASH, som är en väldigt het indikation bland Big Pharma just nu. Hur ser er strategi ut inom detta område?
– NASH står för Nonalcoholic Steatohepatitis, eller enkelt uttryckt ej alkoholrelaterad skrumplever. De flesta fallen av NASH orsakas av fett i levern, vilket hänger ihop med övervikt och fetma. Det är alltså en fetmarelaterad sjukdom, precis som typ 2-diabetes. Vi kommer möjligen att kunna utvärdera fettreducering i levern som en sekundär endpoint i typ 2-diabetesstudien. Det innebär att studien kan ge oss en tidig indikation om potentialen inom NASH, om de data vi ser kan bidra till vår utvärdering av området, avslutar Thomas Feldthus, vice vd Saniona.
Om Prader Willis syndrom
Patienter med Prader-Willis syndrom har en förkortad livslängd på i genomsnitt 32 år, där vanliga dödsorsaker är respiratoriska sjukdomar, hjärtsjukdomar, infektioner, kvävning, bristning i magsäcken och lungemboli. Om fetma undviks och komplikationerna hanteras väl, är dock livslängden för personer med PWS normal eller i närheten av normal livslängd och de flesta individer kan leva ett hälsosamt liv. PWS förekommer i cirka en på 15 000 födslar och är jämt fördelat mellan män och kvinnor. Några första indikationer är bland annat små händer och fötter, onormal tillväxt och kroppssammansättning (liten kroppsbyggnad, mycket låg muskelmassa och tidigt debuterande barnfetma), hypotoni (svaga muskler) vid födseln, omättlig hunger, extrem fetma och utvecklingsstörning.
Sjukdomen är erkänd som den vanligaste genetiska orsaken till livshotande övervikt, och orsakas av en radering eller förlust av funktioner av ett kluster av gener på kromosom 15, vilket leder till dysfunktionell signalering i hjärnans aptit/mättnadscentrum (hypotalamus). Patienterna lider av en konstant, extrem och omättlig aptit, oavsett hur mycket de äter. Som ett resultat därav lider många av de som drabbas av PWS av sjuklig fetma. Hetsätandet och fixeringen vid mat brukar börja före 6 års ålder och lusten att äta är fysiologisk, överväldigande och svår att kontrollera. Vårdgivare måste strikt begränsa patienternas tillgång till mat genom övervakning och genom att installera lås på kylskåp och på alla garderober och skåp där mat förvaras.
Den årliga kostnaden för att behandla en patient med PWS ligger i USA på cirka 900,000 till 1,800,000 kronor, ej inräknat de ofta betydande kostnaderna för läkemedelsbehandlingar som rör andra medicinska och psykologiska tillstånd, samt de kostnader som tillkommer för de anhörigas förlorade arbetstid. PWS diagnostiseras på ett tidigt stadium, vanligtvis i första levnadsåret, medan ungefär 40-50 procent av patienter med Prader-Willis syndrom är 12 år eller äldre. Även om det finns medicinsk behandling för olika symptom av PWS, såsom byte av humant tillväxthormon hos patienter med brist på tillväxthormon, så finns det för närvarande inga effektiva farmakologiska behandlingar för fetma och hyperfagi i PWS. Bortsett från begränsad tillgång till mat och konstant övervakning för att förhindra både livshotande ätande och sjuklig fetma, finns det för närvarande ingen behandling mot fetma och hyperfagi hos patienter med PWS.
Läs även: Saniona ansöker om särläkemedelsstatus i EU och USA inom PWS.
Innehållet i Biostocks nyheter och analyser är oberoende men Biostocks verksamhet är i viss mån finansierad av bolag i branschen. Detta inlägg avser ett bolag som BioStock erhållit finansiering från.
Få alla nyheter och analyser direkt i mobilen med BioStocks mobilapp!
